Dom tog "våra" barn: Skolavslutning

Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.

Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 16 december 2010

Skolavslutning

Idag är det skolavslutning.
Barnen skall först ha talangjakt och sedan bjuds alla föräldrar (som vill) och barn på gröt i matsalen. Efter det är det öppet hus och hela skolan, alla klasser och grupper visar saker de gjort under terminen. Alltihop avslutas med ett fackeltåg till kyrkan där det är den mer formella avslutningen. Och det skall snöa. Tänk er själva alla barn med sina föräldrar förväntansfulla, snö och facklor. Bara det i sig är en upplevelse.

Men det finns avdelningar jag inte kommer att gå in på. Avdelningar som gör för ont, påminner för mycket. Att se kompisarna till de små eller vad de åstadkommit påminner för mycket om vår egen förlust. Men jag kommer ändå att vara där och titta på allt biosonen gjort så klart.

Var in på en blogg jag följde ett tag. Det är en mamma som hade en liten som dog. Hon bloggade runt det. Hon hade skrivit igen och känslan är den samma.

Man är förvånad över hur livet går vidare utanför, för andra trots att det känns som om det stannat för oss.

Igår talade jag med en kompis och vi pratade om att det nästan är lättare om någon dör för då kan man sörja. Det kan ju inte vi. Vi har förlorat något som finns kvar. Både vi och barnen vill finnas i varandras liv, vi borde ha rät att få finnas kvar där men får inte och det bestäms av andra.

Fick en länk till en blogg igen. http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/12/marks-kommun-svarar-lika-torrt-som-de.html Skribenten har skickat ett mail ner till mark och fått svar. Det ser inte ut som de andra jag fått se även om det också är ett standard svar. Känner inte igen kommentaren: Socialstyrelsen anser att den tidigare utredningen är bristfällig och därför har socialnämnden beslutat att göra en ny förutsättningslös utredning.

I går kväll var jag inne på youtube jag fick för mig att söka på Marks kommun och fick ett gäng med träffar. http://www.youtube.com/results?search_query=socialtj%C3%A4nsten+marks+kommun&aq=f

Där ligger bl.a. Lisbet Pippings medverkan i debatt runt barnen. http://www.youtube.com/watch?v=GskhPzCSOqI

Det är inslag från västnytt om att cheferna sparkas. http://www.youtube.com/watch?v=Y3zSbmfpJjM

Någon som har gjort ett inslag där han frågar om Sollentuna kan lära sig något av socialskandalen och Marks misstag. http://www.youtube.com/watch?v=qLglopTxQAc där har han intervjuat Mia Magnè vice ordförande i nämnden, en intervju som inte ligger någon annan stans.

1 kommentar:

chibi17 december 2010 kl. 13:20
Fina fostermamma med familj! Jag rördes till tårar och oerhörda svåra känslor av maktlöshet när jag såg Uppdrag Gransknings program och inslag om det som drabbat er som familjehem och de två små barnen på SvtPlay. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er snart och att barnen får komma hem. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att vara i era skor, för när jag hör de små barnen gråta efter er så får jag som utomstående svårt att andas. Hoppas, hoppas, hoppas! Julkramar till er och barnen
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Varför

Vår familj har arbetat både som kontakt, avlastning och akut hem. Senare år valde vi fasta plac. för tonåringar men sist har vi haft två små barn. En s.k. uppväxtplacering ett begrepp som inte finns i lagen. Orsaken att man börjar är många men för oss var det att vi hade tid och plats och vill ta ett samhällsansvar. Som familjehem upptäcker man snart att man inte har några rättigheter vilket i förlängningen innebär att inte heller barnen vi jobbar med har några rättigheter. Många utsätts men familjehem hotas, anmäls och skräms i många fall till tystnad vilket för med sig att många inte vågar strida för de barn som är satta i deras vård. Kontentan blir att problemet inte uppmärksammas och redan utsatta barn far illa. Det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol. Den möjligheten saknar ett familjehem de är inte part. Alla lagar utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt men så är inte alltid fallet. Det jag stött på har fått mig att försöka ändra lagar och visa på de missförhållanden som förekommer. Jag har varit i riksdagen en gång och 19 av mina förslag ligger redan som lagförslag. Första lagen som en direkt konsekvens av vad som hänt oss kom nu d 1 juli 2010 då Lex Sara även omfattar socialtjänsten. Uppdrag gransknings program handlar om oss d 20 oktober och jag har nu fått ytterligare en inbjudan till riksdagen.

Stängt

Har sett att en del anklagar mig för att ha tagit bort eller strukit inlägg men det är inte sant. Efter att ha fått en anmälan på familjelivs sida valde jag att gardera mig och flytta bloggen i ett forum där jag inte stängs ner på grund av eventuella anmälningar. Först tänkte jag flytta med alla inlägg men det blev för jobbigt.

Hitintills har jag haft en länk dit men nu då beslutet kom att vi får hem dem finns det ingen anledning att ha kvar den så den har jag stängt ner.

Nu blev det inte så att vi fick hem dem. Man verkställde inte beslutet och mamman överklagade. Man skickade en jurist som inte stått i domstol på 5 år, förlorade. skickade en som inte ens var på slutpläderingarna. Vi förlorade igen och då jag gick ut i press med det röstade ordförande emot ytterligare ett överklagande trots att han inför hela Sveriges befolkning stått och lovat att ta det så långt det gick för att pröva vikten av anknytning. Så blev det inte.

Det värsta är att vi inte vare sig var först eller sist. Jag får mellan 1-3 ärendena i veckan. Lika hemska, lika felhanterade....