Då var det julafton. En jul till utan de små. En jul till som är full av sorg och saknad.
Sonen är OK så vi kan i alla fall åka på julfirande med familjen. Kusinerna som inte sett de små på snart 1 ½ år.
Jag önskar att alla de som orsakat allt detta åtminstonde någon gång under dagen skulle tänka på de som deras hantering orsakat så mycket skada. Att de skulle tänka lite på allt det de orsakat andra när de själva sitter där bland mänskor de valt, mänskor de tycker om med julstämning och allt som hör till.
Man får inte önska andra ont men jag skulle inte bli ledsen om deras jular inte blev som de förväntat sig.
Men jag behöver nog inte önska någon något illa för jag tror på det man säger
Synden straffar sig själv.
I vilket fall som helst God jul på er alla ni därute som följer oss och jag önskar er en trevlig dag.
Skulle det vara så att du/ni sitter ensamma så tänk på att mycket kan man påverka själv så har du tråkigt vad gör du då åt det? Eller du kanske skall till släkt som du inte ser fram emot att träffa? Du kanske har en dag framför dig som inte alls ’är så rolig? Men som sagt vad gör du åt det?
Jag hörde ett ordspråk:
Om jag själv öppnar fönstret får jag frisk luft öppnar någon annan så dra det.
Kontentan är du väljer själv hur du vill se det. Är det tråkigt eller gör du något bra av det? Det kan bli båda delarna hur du nu väljer att se det. Jag hopapas det senstae allternativet.
Det finns barn i Sverige som idag kommer att ha ett litet helvete. Föräldrarna dricker eller tar andra droger, Julen blir inte alls vad den borde vara. 2/3 av alla i Sverige ser inte fram emot julen hörde jag om en undersökning i går.
Som sagt man kan välja hur man vill se det och man kan välja att ändå mitt i sorgen eller bedrövelsen vara positiv eller negativ.
De små har det i alla fall så bra det går, de kommer att ha julfirande utgår jag ifrån, de kommer att få julmat och klappar även om de inte får tala med eller träffa oss. Även om vi inte ens har fått lämna över våra julklappar. Vi får ta en dag i sänder och göra det bästa av saken. Det vi inte kan påverka är det ingen ide att grubbla över och det vi inte kan påverka just nu får vi lämna därhän ett par dagar.
Nästa jul tror jag att vi är ”hela” familjen samlade igen. Det är vad jag väljer att tro och jag väljer att försöka göra det bästa av dagen julafton, idag för ingen mår bättre av att jag sitter och deppar det påverkar ingenting annat ’än min närmaste omgivning. Så god jul på er och gör vad ni kan för att få en så bra jul som möjligt.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Hoppet måste finnas! Att nästa Jul ska bli hel.
SvaraRaderaMångar tankar går till dej och alla andra med saknade barn..
Jag är faster till två numera lite större barn som har saknats oss länge.