Idag är det skolavslutning.
Barnen skall först ha talangjakt och sedan bjuds alla föräldrar (som vill) och barn på gröt i matsalen. Efter det är det öppet hus och hela skolan, alla klasser och grupper visar saker de gjort under terminen. Alltihop avslutas med ett fackeltåg till kyrkan där det är den mer formella avslutningen. Och det skall snöa. Tänk er själva alla barn med sina föräldrar förväntansfulla, snö och facklor. Bara det i sig är en upplevelse.
Barnen skall först ha talangjakt och sedan bjuds alla föräldrar (som vill) och barn på gröt i matsalen. Efter det är det öppet hus och hela skolan, alla klasser och grupper visar saker de gjort under terminen. Alltihop avslutas med ett fackeltåg till kyrkan där det är den mer formella avslutningen. Och det skall snöa. Tänk er själva alla barn med sina föräldrar förväntansfulla, snö och facklor. Bara det i sig är en upplevelse.
Men det finns avdelningar jag inte kommer att gå in på. Avdelningar som gör för ont, påminner för mycket. Att se kompisarna till de små eller vad de åstadkommit påminner för mycket om vår egen förlust. Men jag kommer ändå att vara där och titta på allt biosonen gjort så klart.
Var in på en blogg jag följde ett tag. Det är en mamma som hade en liten som dog. Hon bloggade runt det. Hon hade skrivit igen och känslan är den samma.
Man är förvånad över hur livet går vidare utanför, för andra trots att det känns som om det stannat för oss.
Igår talade jag med en kompis och vi pratade om att det nästan är lättare om någon dör för då kan man sörja. Det kan ju inte vi. Vi har förlorat något som finns kvar. Både vi och barnen vill finnas i varandras liv, vi borde ha rät att få finnas kvar där men får inte och det bestäms av andra.
Fick en länk till en blogg igen. http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/12/marks-kommun-svarar-lika-torrt-som-de.html Skribenten har skickat ett mail ner till mark och fått svar. Det ser inte ut som de andra jag fått se även om det också är ett standard svar. Känner inte igen kommentaren: Socialstyrelsen anser att den tidigare utredningen är bristfällig och därför har socialnämnden beslutat att göra en ny förutsättningslös utredning.
I går kväll var jag inne på youtube jag fick för mig att söka på Marks kommun och fick ett gäng med träffar.
Där ligger bl.a. Lisbet Pippings medverkan i debatt runt barnen.
Fina fostermamma med familj! Jag rördes till tårar och oerhörda svåra känslor av maktlöshet när jag såg Uppdrag Gransknings program och inslag om det som drabbat er som familjehem och de två små barnen på SvtPlay. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er snart och att barnen får komma hem. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att vara i era skor, för när jag hör de små barnen gråta efter er så får jag som utomstående svårt att andas. Hoppas, hoppas, hoppas! Julkramar till er och barnen
SvaraRadera