En sista kram

Att vuxna och deras beslut påverkar barnen är det inget snack om. Men hur mycket är detta inslag på radion ett bevis på. I inslaget: Den sista kramen som aldrig blev av berättar Molly om när hon som 9 åring förlorade sin pappa då han begick självmord med en bultpistol.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6127634

1994. Molly är nio år. Hon har gått och lagt sig för att sova, men ligger och lyssnar på sina föräldrars gräl. Hennes pappa testskjuter bultpistolen i köksbordet, den som de använder till slakt på gården.

Han säger till Mollys mamma att om inte hon tar med barnen och åker därifrån så får de titta på när han tar sitt liv.
– Jag sprang upp och hämtade en torkad blomma till pappa som jag gav honom, och så gav jag honom en kram, säger Molly.

Mollys mamma vågade inte stanna kvar hemma så hon satte sig i bilen med barnen och körde till Mollys äldre bror för att sova där.
– Jag minns att vi pratade om det, att jag frågade mamma: ”är pappa död nu?” Och då sa hon: ”ja, det är han nog.”
 

Om man skall vara petig så gav honom ju faktiskt en sista kram men kontentan är ändå densamma

Det här är historien om kvällen då allting förändrades, och om ångesten över den där sista kramen som aldrig blev. Men också om varför Mollys pappa tog sitt liv och hennes kamp för att gå vidare.
 

Det är en intervju med Molly på länken.