http://www.dagensarena.se/opinion/arbetslivsforskare-vem-tar-ansvar-for-socialtjansten/
I en nyligen genomförd studie fann vi att det allra viktigaste målet i kommunernas styrning och uppföljning av socialtjänsten är att budgeten hålls, trots att det ibland får allvarliga konsekvenser för kvaliteten i de tjänster som de enligt lagar och riktlinjer ska tillhandahålla.
Den hårda budgetstyrningen tillsammans med ständiga effektiviseringar för att minska kostnaderna innebär i realiteten att socialsekreterare och deras chefer ständigt tvingas ta ställning till hur de kan minska hjälpen, avgränsa klientgrupperna och välja de absolut billigaste hjälpinsatserna. Trots detta hörs sällan eller aldrig politiker ta ansvar för den förda effektiviseringspolitiken, utan hellre talas det om ökad kvalitet och om de satsningar som görs.
I en studie fann vi att det inom socialtjänsten är vanligt att medarbetarna försöker kompensera bristen på resurser med egna ansträngningar. Det kan handla om att hoppa över lunchen och pauser, att arbeta på kvällar och helger och att gå till jobbet fastän man är sjuk. Det kallas kompensatoriska strategier och problemet med dem är att de innebär en risk för stressrelaterad ohälsa eftersom utrymmet för återhämtning blir mycket litet.
Det gör dessa strategier ohållbara på sikt.
Medan några blir sjukskrivna, flyr andra till andra arbeten i hopp om en rimligare arbetssituation. De som stannar kvar börjar utveckla olika typer av kvalitetssänkande strategier för att överleva. Ribban sänks för vad man tycker är god kvalitet, mer ansvar läggs över på klienter än vad som egentligen upplevs vara rimligt och arbetsuppgifter som egentligen är viktiga väljs bort.
Att kontinuerligt arbeta under hög arbetsbelastning där resurserna inte medger utrymme för ett professionellt utfört arbete, hur man än tänjer på sina egna resurser, är naturligtvis inte hållbart i längden. Att inte ha utrymme att arbeta professionellt och att inte kunna leva upp till sina kvalitetsanspråk gör att meningen med jobbet riskerar att gå förlorad – och då är kanske enda utvägen att helt enkelt byta jobb.
Vi menar att klyftan mellan de som styr verksamheterna och de som arbetar där måste överbryggas. Det fordras en öppen dialog om vilka resurser som krävs för att nå uppställda kvalitetsmål, eller omvänt vilken kvalitet vi kan förvänta oss utifrån de resurser politikerna vill satsa.
Inte konstigt att socialtjänsten som myndighet har rykte om sig att vara extremt känslostyrda i sina utredningar, vilket vi ju säkert är fler att intyga, mer än vad folk tror, som tror att socialtjänsten är en mysig myndighet som bara vill barnens bästa, som bara vill hjälpa till..,
SvaraRaderaSom sedan missar det ena flagranta fallet efter det andra och barn hinner dö pga att de missar målen hela tiden
-och får man inte prata om detta förfall , som ju finns paralleller med i psykiatrins nedrustning / BUPs totala förvirring/migrationsverkets helt avsaknad av barnperspektiv -
Ja , då går vi tillbaka några decennier i historian och har inte lärt nåt sv de hemskheter som då hände-fasciststyre....judarna trodde ju aldrig att det kunde vara sant, de gjorde ju bara sitt jobb!
Det är de modiga som driver historien framåt, som tar upp obekväma saker- det märks ju att det är kris i socialtjänsten - vem tar hand om deras offer??
Ska det komma en till vanvårdutredning-"fiasko- utredningen ??
Som visar på alla hastverk, och helt bisarra slutsatser - bara för att de träffat barnet 1-2 gånger och tror de vet något?
Och alla barn ( minst mer än hälften säkert)- som inte ens får nån hjälp av BUP, för att det finns doktorer som överdiagnosticerar och sätter samma diagnos på alla?såna finns ju, och hur friskt samhälle får vi då?