Allas ansvar= ingens ansvar

Hittade en artikel på Sydsvenska Dagbladets bränpunkt. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/allas-ansvar-for-barn-blev-ingens-ansvar_4207495.svd Den handlar om att när det blir allas ansvar så är det lätt att ingen tar ansvar. Visst är det så om någon skall göra så är det ingen som känner sig som någon och ingen vill gröa mer än någon annan om inte någon annan heller behöver...

Vi uppmanas i lag att anmäla när barn misstänks fara illa – ändå får många barn aldrig hjälp. Vi har bra skyddslagar, men när de inte följs finns inga effektiva sanktioner. Det skriver Monica Dahlström-Lannes, före detta vålds- och sexualbrottutredare hos polisen.

I år fyller FN:s barnkonvention 25 år och konventionen om barnets rättigheter föreslås bli lag. Men hur har lagstiftarna tänkt? Redan nu har vi bra barnskyddslagar, men när de inte följs så händer ingenting. Allas ansvar blev ingens ansvar.
När inte ens IVO, BO eller JO kan ingripa så finns ingen hjälp vid myndigheters övergrepp på barn.

Sedan beskrivs ett ärende

Trots att fem myndigheter (JO, kammarrätten, förvaltningsrätten, länsstyrelsen och Socialstyrelsen, numera IVO, Inspektionen för vård och omsorg) kritiserat socialförvaltningen 16 gånger så ändras inga beslut och nya misstag begås.
”Lite fel kan det ju bli”, ansåg ordförande i socialnämnden som är polisanmäld för grovt tjänstefel. I stället för att rätta felen byts handläggarna ut, hittills 26 stycken, alla med samma inställning. Och trots pågående polisutredning tilläts den politiskt tillsatte ordföranden att ta beslut i samma fall.

Sedan beskrivs bevis och vittnesmål i rätten Sedan beskriver hon felen Samma som jag lyft gång på gång

IVO som redan tidigare kritiserat socialförvaltningen kan inte ingripa. Vitesföreläggande har ingen effekt. Ärendet kan inte heller flyttas till annan kommun. De erbjuder sig att göra en orosanmälan till samma socialtjänst som redan är kritiserad 16 gånger. Moment 22.
Barnombudsmannen kan inte ingripa i enskilda fall, men kan också göra orosanmälan. BO hänvisar till IVO och JO som ju redan har framfört kritik. Moment 22.
Socialförvaltningen hänvisar till bristande resurser, när det handlar om brist på kunskap. Och vad har 16 granskande utredningar kostat?
Forskning finns och många barn, nu vuxna, kan berätta om hur de blivit bemötta.
Massmedierna vill inte heller synliggöra dessa barn. Trots att våld, hot och sexuella övergrepp är orsaken till vårdnadstvisten framställs den som ett bråk mellan två vuxna. Vem kan samarbeta när en av parterna är våldsbenägen och den andre skräckslagen? Barnen glöms bort.
Vi har bra skyddslagar, men när de inte följs finns inga effektiva sanktioner. Hur många barn som drabbats av myndighetsfel behöver kartläggas.
Barnombudsmannen måste få mandat att ingripa i enskilda fall eller en Barnskyddsmyndighet inrättas, liksom barndomstolar med kunskap om barn och trauma. Också IVO bör få starkare verktyg att agera.
Främst behövs en attitydförändring med fokus på barnen. När det inte räcker med kritik 16 gånger så är allt ett spel för gallerierna.
Unicef Sveriges förslag om upprättelse och klagorätt för barn är ett viktigt steg (SvD 14/12). Men det måste också finnas möjlighet till akuta ingripanden. Att förlora hela sin barndom i väntan på hjälp är oacceptabelt.
Ord måste bli handling nu!

Underbart skrivet tydligare kan det väl inte göras. Samma sak som jag sagt i snart fem år.