Utställning om barnhemsbarn

I Göteborg har man nu en utställning om barnhems barn.
http://goteborgsstadsmuseum.se/program/barnhemsbarn

Vidkärrs barnhem
Vidkärrs barnhem var ett av landets största barnhem och här passerade tusentals barn under åren 1935-1976. Det ansågs vara enastående – modernt och med barnens bästa för ögonen. Först med Vanvårdsutredningen kom en annan bild fram. Vidkärr var ett av de barnhem som hade flest berättelser om övergrepp och vanvård.
I utställningen möter du berättelser från barn som bodde här och får veta hur det gick sedan. Hur känns det att ha varit ett barnhemsbarn och hur klarade myndigheterna av rollen som ersättare för föräldrar och hem? Vidkärrs barnhem är producerad av Göteborgs stadsmuseum med stöd av social resursförvaltning.

Hitta hem - alla tiders fosterbarn
Hitta hem handlar om fosterbarn i privata hem och på samhällets institutioner från 1700-talet fram till idag. Utställningen bygger på teman som återkommer ur barnens vittnesbörd; de ständiga uppbrotten, ovissheten, längtan efter sammanhang, känslan av att bära en stämpel och barnets enastående förmåga att överleva. Utställningen är producerad av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset med stöd av socialdepartementet.
De båda utställningarna är ett led i den upprättelseprocess som inleddes med Vanvårdsutredningen som blev klar 2011.
 

Vet inte riktigt vad jag skall tycka om det. Det är ju så många som farit illa där och så många som sedan inte fått upprättelse. Skall barnhems barn, utsatta barn bli/vara utställningsföremål?
Visst är det bra att det lyfts men är detta rätt sätt?
Vad har man tänkt?
Att folk skall åka och titta på bilder på små barn, de ser ju inte olyckliga ut? Ser inte ut som de farit illa, fantisera över vilka av dem som utsatts för övergrepp.
Läsa deras hemska berättelser som det står; om uppbrotten, ovissheten, längtan efter sammanhang, känslan av att bära en stämpel och barnets enastående förmåga att överleva

Jag vet inte, känner mig kluven.