Minst fyra motioner

På väg till Stockholm fick jag ett mail. Det var en riksdagspolitiker som motionerat och talade om att tre av dem iallfall hade godkänts än så länge.
(Jag vet att det är fler på gång av andra politiker. )
Han har iallfall lämnat ett gäng där jag varit med och påverkat
Han har skrivit många och de kan kollas här
De jag varit med och påverkat: (För att läsa dem i sin helhet följ länkarna )

1. handlade om att barn skall ha rätt till ombud  vid stora beslut även då det inte är en rättsak. Tex vid omplaceringar.

Ett ombud som företräder barnet bör finnas med under omhändertagandet men även vid andra beslut som i hög grad berör barnet eller den unge, som exempelvis tvister runt vårdnad, umgänge, boende och omplacering. I Socialtjänstlagen 1 kap 2§ står det att ”Ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn”. Idag är det en och samma handläggare som bedömer, utreder, processar och verkställer i samma ärende. Många socialsekreterare som rekryteras är unga, nyutbildade och utan erfarenhet. Därför behöver någon utifrån försvara barnets intresse och stärka barnets röst.

2. att det måste till ett skadeståndsansvar  då barn far illa under myndigheternas vård.

I Sverige har vanvård av barn som omhändertagits enligt ovan uppmärksammats genom olika utredningar vilket också i vissa fall lett fram till statlig ersättning enligt Förordning (2012:666). Men övergrepp och vanvård mot barn som omhändertagits av sociala myndigheter förekommer fortfarande i en del fall. Detta trots den tillsyn som kommunen skall utföra.

Att utkräva ansvar från sociala myndigheter eller socialnämnd för att barn som omhändertagits utsätts för övergrepp är i praktiken mycket svårt. Socialsekreterarens roll är att utreda och presentera underlag för beslut i kommunens socialnämnd. Det förekommer brister i utredningar som i slutändan drabbar det enskilda barnet.

När ett barn/ungdom som omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp bör därför kommunen vara skadeståndsansvarig.

3. även en begäran om utökade befogenheter vad gäller IVO  De skall inte bara kritisera utan även få begära kräva rättelse

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fick 2012 granskningsansvaret för socialtjänsten. De har inte fått ökade befogenheter vilket innebär att det enda man i praktiken kan kritisera är handläggningen, dokumentation och formaliafel. Ingen har idag makt att agera i enskilda ärenden. Konsekvensen blir att en kommun trots upprepad kritik kan fortsätta att göra fel. Detta drabbar framförallt barn.

IVO måste få fler verktyg för att kunna tvinga kommuner som gör fel att vidta nödvändiga åtgärder. Ett vitesföreläggande bör bli vanligare samt krav på rättelse i de ärenden som kritiseras. Ett förslag vore att även vid fortsatt felaktig hantering flytta ärendet till annan kommun och låta ursprungskommunen betala. Lagen som säger att en kommun ansvarar för sina invånare bör väga tyngre så att en boendekommun kan göra ett LVU mot en placeringskommun om de orsakar att ett barn far illa.

En översyn bör göras av IVO:s befogenheter och uppdrag.

4. sist men inte minst skall man motverka att barn omplaceras.

Inga barn ska behöva omplaceras på grund av att vuxna inte kan hålla sams.

Anknytning bör väga tyngre i ärenden som gäller placerade barn, särskilt i frågan om var ett barn ska bo. Domstolarna måste bli bättre på att beakta barnets perspektiv.

För lite har gjorts för att kvalitetssäkra familjehemmens uppdrag. Vad är

anledningarna till att de lyckas i 90 procent av fallen? Vilka är framgångsfaktorerna?

En översyn bör göras kring familjehemmens uppdrag och hur man undviker sammanbrott som resulterar i omplacering av barn.
 

Söker jag bland inlämmnade motioner och socialtjänst hittar jag  fler. Följ länken och läs vad som intresserar mest.
Det finns förslag både om att modernisera, förstatliga, efterlyser ett bättre barnperspektiv inom socialtjänsten.
Jag känner igen namnen på en del jag varit i kontakt med och de vill att man skall säkra barnperspektivet och stärka socialtjänsten och man vill ha nationella riktlinjer.

En motion gör dock inte att det går igenom utan det skall stötas och blötas och diskuteras. Oftast säger de att man redan jobbar med eller så avslår man. Men det är bra att frågorna kommer upp till ytan och diskuteras och belyses.