Kaliber del 1/3 kl 12

I dagens kaliber handlar det om socialtjänsten.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/463313?programid=1316

Det är svårt att veta hur många barn det är som far illa i Sverige idag, mörkertalet är stort. Men alJa, som jobbar med barn är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de känner oro för ett barn. 2010 gjordes det enligt Socialstyrelsen anmälningar om 60 000 barn.

--Ja, alltså så som det har varit här i Sundsvall då och antagligen över hela landet så ligger vi hela tiden på efterskott. Vi hinner inte starta upp våra utredningar när vi får dem. De blir liggande i kanske flera månader innan vi ens hinner börja. Vi bryter alla frister. Vi hinner inte liksom samtala i tillräcklig grad med familjen och andra som känner barnen för att ta reda på vad är det just det här barnet behöver i form av hjälp och stöd, säger Karin Gustafsson.
Redan 2012 skrev hon tillsammans med 14 arbetskamrater ett brev till politikerna i socialnämnden om att situationen på socialkontoret var så pressad att de inte hann hjälpa barn på det sätt de borde

– Jag läste ju då om den här anmälan som kommit och blivit liggande på ett bord utan att den hade blivit uppmärksammad och min omedelbara tanke var att det skulle mycket väl ha kunnat vara här i Sundsvall också. När vi ser att vi har flera vakanser, vi har kollegor som blir långtidssjukskrivna. Vi kollar alltid varandras posthyllor och skrivbord, men självklart skulle det kunna hända att en sådan anmälan blir liggande en dag eller två. Det skulle ju kunna vara för sent om det var ett liknande tillfälle. Det tror jag finns en uppenbar risk, antagligen på de flesta socialkontor runt om i landet, säger Karin Gustafsson. 
 

Sundsvall är inte den enda kommunen som har svårt att få tag i kvalificerad personal. I vår undersökning svarar så många som 70% av kommunerna att det har svårt att rekrytera.

Över 100 kommuner väljer också att skriva egna kommentarer och bland dem läser vi att det är näst intill omöjligt att rekrytera personal med erfarenhet, att personalen flyr och att socialkontoren slåss om dem som kan tänka sig att ta jobben. Flera chefer skriver att det är oroliga över hur de ska kunna behålla den personal de har kvar.
 

I 12 av de 85 lex Sarah-beslut vi går igenom har socialtjänsten, precis som i fallet med Yara, helt missat en eller flera anmälningar.

När en av handläggarna på socialkontoret i Malmö blir långtidssjukskriven går ingen in och läser hennes mejl på flera månader. När mejlen öppnas hittar man 5 orosanmälningar om samma barn, ett barn som misstänks bli misshandlat av sin vårdnadshavare.
På ett annat socialkontor har en postbox fått nytt lås - vilket leder till att posten inte delas ut till socialtjänsten på minst 4 dagar.
Och vi hittar en anmälan som handlar om socialtjänsten i Västerås - där har e-posten i en myndighetsbrevlåda inte blivit läst på 11 månader. Mellan slutet av mars 2013 och februari 2014 har ingen kontrollerat brevlådan. 

 

Det har diskuterats redan i media under veckan. Man undrar i kommun efter kommun om det är likadant.
Här är en till http://www.bt.se/nyheter/tt_inrikes/kommuner-missar-anmalningar-om-barn(4543349).gm ( Länken verkar inte funka)

Flera socialkontor i landet slarvar med anmälningar om barn som far illa, visar en granskning som Kaliber i Sveriges Radio P1 har gjort. I tolv av 85 lex Sarah-beslut från den 1 januari till sista oktober i år har socialtjänsten helt missat en eller flera anmälningar.

När en handläggare på socialkontoret i Malmö blev långtidssjukskriven gick ingen in och läste hennes mejl på flera månader. När den till slut öppnades hittades fem orosanmälningar om ett och samma barn. Anmälningarna handlade om misstänkt misshandel av vårdnadshavare.

Ett annat exempel är Västerås, där e-postlådan till barn och ungdomsenheten inte tömdes på elva månader. På ett annat kontor hade en postbox fått nytt lås, vilket ledde till att posten inte delas ut till socialtjänsten på minst fyra dagar.
 

Även SVT tar upp
http://www.svt.se/nyheter/sverige/socialtjansten-slarvar-bort-anmalningar-om-utsatta-barn
Epost lådor öppnas inte och man saknar rutiner.
Jag har försökt skicka en inbjudan till socialtjäsnten och är förvådan över att inte alla har en maillåda socialtjänsten @ X kommun.se som alltid kollas. Nej man skall skicka till anställda. Men det är väl allmän kännt att det är en otrolig ruljans på personal. Den man hade kontakat med för någon månad sedan är inte ens säkert att den jobbar kvar.

Man kräver önskar en socialtjänstkommission” http://www.svt.se/opinion/article2491027.svt

Vi har sett goda exempel på vad en sådan kommission kan åstadkomma. I till exempel Göteborg, där en socialsekreterarkommission tillsattes 2012, har fack och arbetsgivare enats om en handlingsplan och gemensamt tagit kontroll över situationen i socialtjänsten.
I många andra delar av landet är situationen en annan. Många nyutexaminerade och oerfarna socialsekreterare och biståndsbedömare sitter med rader av mycket svåra beslut.

Om regeringen menar allvar med att FN:s barnkonvention ska bli svensk lag, då är det bland annat inom socialtjänsten som frågan avgörs om vi kan leva upp till den här lagen.

Där samhället möter och har som störst ansvar för de mest utsatta barnen behöver personalens villkor medge ett professionellt arbete.

För att nå en hanterbar ärendemängd bör Socialstyrelsen få i uppdrag att utforma riktlinjer för ett nationellt mått på antal ärenden per handläggare.

Sverige behöver en socialtjänst där utsatta människor får den hjälp de behöver.

Det jag reagerar på är att man alltid skall tillsätta utredningar  och de tar ofta flera år. Istället för att bara tala med de inblandade sedan försöka göra så många som möjligt till viljes. Säger handläggarna att de behöver det och det och familjehem det och det och så frågar man alla inblandade sedan försöker man länka ihop det.
BPIS behövs http://nlt.se/nyheter/lidkoping/1.3593256-nystartad-forening-vill-lyfta-barnfragor

– Tanken är att föreningen ska föra fram barnperspektivet i alla dess former. Vi vill att den ska fungera brett där alla problemområden får plats exempelvis mobbning, vårdnadstvister, barn med diagnoser och hedersrelaterade problem.

Föreningen BPIS, har ambitionen att verka som en samlande kraft för andra föreningar. Eva hoppas att den ska kunna fungera som en paraplyorganisation. I vår planerar man exempelvis en diskussionsdag i Stockholm där man bjuder in alla föreningar och organisationer i Sverige som jobbar med barnfrågor. Tanken är att få till ett samarbete mellan föreningarna om vilka frågor man vill fokusera mest på under en period. Föreningarna jobbar på var sitt håll, men lyfter gemensamma viktiga frågor för att nå fram bättre.