En kommun anmäler en annan

I lagen står det att en kommun ansvarar för sina innevånare. Men man gör oftast undantag om det gäller ett barn som placerats av en annan kommun. Men här är det en kommun som agerar.
En kommuns socialtjänst som anmäler en annan för brister vad gäller barn. Familjen har tidigare bott i Askersund där man enligt Ronneby inte gjort vad man kunde för att skydda barnen. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5980627

– Det vi reagerade på var att det fanns uppgifter, bland annat i Askersunds kommun, om att de här barnen befann sig i en väldigt allvarlig situation utan att man egentligen vidtog några åtgärder. Man lät det bara flyta på, utan att man gjorde en bedömning om vilket skydd barnen behövde i det läget, förklarar Göran Fridh.Så vad har då Ronneby kommun gjort i det här fallet sen familjen hamnade hos dem? 

– Jag kan inte gå in i några detaljer, men så mycket kan jag säga att barnen nu är skyddade, säger Göran Fridh, verksamhetschef på socialförvaltningen i Ronneby. 

Nu hoppas socialnämndens ordförande i Ronneby att deras anmälan mot socialnämnden i Askersund ska leda till att liknande felbedömningar inte ska göras igen.
– Jag hoppas att vi ska bli bättre, att vi kan lära av varandra, så att det här aldrig upprepas, säger Kristina Valtersson, centerpartistisk ordförande i socialnämnden i Ronneby.

Undrar bara varför det inte sker oftare.

Sedan har en undersökning gjorts och konstaterar att ensamstående kvinnor med barn utsätts oftare än andra för hot och trakaserier. Undrar vad man kommer att göra åt det? http://www.dagensjuridik.se/2014/11/ensamstaende-kvinnor-med-barn-utsatts-dubbelt-sa-ofta-hot-och-trakasserier-ny-undersokning

– Bland ensamstående föräldrar är det nio procent som uppger att de utsattes för hot och tolv procent som uppger att de utsattes för trakasserier under 2013. Motsvarande siffror för befolkningen i stort är cirka fem procent, för såväl hot som trakasserier, säger Åsa Irlander Strid, utredare på Brå.

 

Nationella trygghetsundersökningen, NTU, bygger på intervjuer med cirka 12 000 personer i åldrarna 16–79 år och genomförs årligen av Brå sedan 2006. Undersökningen mäter allmänhetens otrygghet och oro för brott, utsatthet för brott samt förtroende för och erfarenheter av rättsväsendet. Resultaten från undersökningen som helhet publiceras i januari 2015.
 

Sedan är det fler debatt artiklar som slår larm och efterfrågar åtgärder
http://www.etc.se/debatt/akut-lage-inom-socialtjansten-nu-maste-regeringen-agera

 På mina resor runt om i landet har jag hört i kommun efter kommun hur våra medlemmar vittnar om en allt svårare arbetssituation. Läget inom den sociala barn- och ungdomsvården är särskilt allvarligt. Och det är mycket mer än en facklig fråga. Det handlar om skyddet för de sköraste och mest utsatta i vårt samhälle.

De svåraste och tyngsta ärendena för socialtjänsten är myndighetsutövning gentemot barn och ungdomar. Det svåraste arbetet borde ha de bästa arbetsvillkoren och de mest erfarna socialsekreterarna. I stället är det tvärtom.
En orimlig arbetsbelastning och små chanser till återhämtning har lett till att social barnavård har blivit ett ingångs- och genomgångsyrke. Nyanställda socialsekreterare kan ställas inför svåra och komplicerade utredningar innan de har hunnit få praktisk erfarenhet av yrket. Överbelastning, stress, brist på karriär- och utvecklingsmöjligheter gör tillsammans med ett lågt löneläge att socialsek-reterare lämnar den sociala barnavården så snart de får möjlighet.

Akademikerförbundet SSR driver kravet på att en nationell handlingsplan upprättas för den sociala barn- och ungdomsvården. Systemfelen måste rättas till.
Handlingsplanen ska säkra att regering, riksdag, kommuner, fack och andra organisationer sluter upp i en gemensam satsning. Vi har tydliga krav på innehållet:
• Systematisk tillgång på introduktion och handledning
• Ökad tillgång på kompetensutveckling
• Minskad arbetsbelastning genom tillskott av resurser
• Inrättande av tjänster som specialistsocionomer. 

Åsa Regnér säger att hon vill invänta effekterna av den nationella samordnarens arbete innan hon eventuellt gör något. Den förra regeringen duckade för problemen. Nu har en ny regering alla chanser att visa handlingskraft. Men då finns det inte tid för någon vänta-och-se-politik.
 

Jag håller med. Hur länge skall man vänta då? Läget är redan katastrofalt.