På DN debatt sidan i dagens tidning
http://www.dn.se/debatt/kommuner-saknar-plan-nar-barnkonventionen-blir-lag/
Vi, de 45 organisationer som utgör Nätverket för barnkonventionen, har under de senast åren tagit del av och sammanställt vittnesmål från hundratals barn i Sverige i en rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten visar att barn med vitt skilda erfarenheter ofta har en sak gemensamt – känslan av att ens röst inte har någon betydelse. Det kan gälla till exempel problem vid familjekonflikter, familjehemsplaceringar, utvisningar eller när de behöver stöd med anledning av funktionsnedsättningar. I många fall är barnet inte ens tillfrågat. Dessa brister har också lett till att FN:s barnrättskommitté vid upprepade tillfällen har kritiserat Sverige.Fler som konstaterar samma sak
En ny undersökning bland landets kommuner som presenteras i dag stärker den här bilden. Vår undersökning visar också att kommunerna är dåligt rustade för att förverkliga barns rättigheter. Varannan kommun saknar i dag en plan för att implementera barnkonventionen. Bara en av tjugo kommuner uppger att de alltid inhämtar barns åsikter inför beslut som rör barn i kommunen. Hela 43 procent av kommunerna uppger att de sällan tillfrågar barnen.
En första förutsättning för att alla landets barn ska få sina rättigheter i enlighet med barnkonventionen är att vuxna känner till dem och vet hur man praktiskt ska arbeta med barns rättigheter. Det gäller inte minst tjänstemännen i landets kommuner, som står för en stor del av den myndighetsutövning som påverkar barns vardag, i allt från beslut om planering av nya lekplatser till familjehemsplaceringar.
I undersökningen uppger tre av tio kommunchefer att deras kunskaper om barnkonventionen är otillräckliga. Endast var fjärde kommun har en särskild barnsamordnare eller liknande som ansvarar för arbetet med barnkonventionen.
Att barnkonventionen blir svensk lagtext riskerar att bli kraftlöst om inte de tjänstemän som har inflytande över barns vardag samtidigt får utbildning och vägledning i hur arbetet ska se ut i praktiken. Hittills har tolkningen av barnets rättigheter varit mycket godtycklig, vilket har lett till stora skillnader mellan landets kommuner när det gäller hur väl barns rättigheter tas till vara.
Men det räcker inte heller med nya arbetsmetoder. Det krävs också kunskap om det förhållningssätt till barn som genomsyrar konventionen. Vi måste ta till oss barnkonventionens sätt att se på barn som fullvärdiga individer med samma värde som vuxna. Vi måste sluta se barndomen som en transportsträcka till vuxenlivet, utan i stället som en tid med lika högt värde som vuxenlivet. Barn är inte föräldrarnas ägodelar utan individer med egna rättigheter. Det innebär att vi måste släppa in barnen i beslutsprocesserna, även i kommunerna. Den goda viljan att göra det bästa för barnen kanske finns där, men är vi vuxna beredda att ge barn inflytande på riktigt?
Vi uppmanar regeringen att ta fram en handlingsplan för att förverkliga barnkonventionen och se till att tjänstemännen i kommunerna utbildas i barnkonventionens grundprinciper.
Vi uppmanar också barnminister Åsa Regnér och regeringen att dels ta krafttag för att stärka rättigheterna för de mest utsatta barnen, dels se över hur barn och ungas inflytande och delaktighet kan ökas på alla nivåer i samhället.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19894721.ab
Barnkonventionens principer innebär dock så mycket mer. Det bör få konsekvenser på migrationspolitiken – när är det rätt att skicka tillbaka barn utifrån principen om barnets bästa? Liksom inom utbildningsområdet: barn bör få det stöd som var och en behöver för en optimal utbildning. Eller i vårdnadstvister, barnets bästa ska vara i centrum – inte föräldrarnas. För att nämna några områden.Men framförallt måste barn ses som individer med rättigheter här och nu – inte som tomma vita ark för samhällets framtida nytta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar