Man ser vad man vill se och det är lätt att få till vad man vill med statistik. Vissa saker kan se mer negativt ut än vad det är. Sedan beror helt och hållet vad man jämför med. En del vill framhärda att det inte är så bra att placera barn. Att de har högre siffror vad gäller att inte klara skolan, vad gäller självmord osv. Men ingen vet vad som hänt om man lämat dem där de var.
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/10/och-i-media-visas-som-vanlig-en-negativ-bild-av-familjehem-upp/
Hösten 2011 skrek media ut att bara 55 % av de barn som placerats av socialtjänsten har gymnasiekompetens, men det var inte hela sanningen 55 % representerar de barn som omhändertogs av samhället efter att de fyllt 12 år.
För de barn som placerades före 10 års ålder är det 71 % som klarar gymnasiekompetensen. Med tanke på att resultatet är lågt hos ”vanliga” svenska barn där det är 86 % har betyg som gör att de får söka in till gymnasiet, säger dessa siffror mer om skolan än placerade barn.
Är det inte fantastiskt att så många av de barn som omhändertagits av samhället och all den problematik som dessa barn har, klarar grundskolan med godkända betyg?
Hade de placerade tonåringarna klarat gymnasiekomptensen om de inte blivit omhändertagna av samhället?Som sagt man har ju inte att jämföra med. Man kan ändå dra slutsatsen att ju yngre barnen är då de placeras ju bättre går det för dem. Med det i bakhuvudet är det fruktansvärt tråkigt precis som Eva-Lena skriver att det så sällan visas att vi faktiskt gör ett bra jobb. Att vi faktiskt lyckas i 90 % av fallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar