Hej
Eva! Tack för beröm. Ja, du är verkligen en av mina stora inspirationskällor.
Såg du att del två i serien handlade om dig/er/familjehem?
Återigen lyfter hon vårt ärende och hon avslutar med orden:
Trots att bristen på barnperspektiv varit känd länge har nästan inget förändrats. Just nu utreds LVU-lagstiftningen. Utredningen, med uppgift att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU, var tänkt att vara klar till hösten. Men då ytterligare direktiv tillkommit presenteras den inte i sin helhet förrän nästa sommar. I den bästa av världar läggs därefter lagförslag som stärker barns rättigheter på bekostnad av vuxnas. Barn som omhändertagits som mycket små bör ha rätt att stanna kvar i familjehem de är anknutna till oavsett hur den biologiska familjens förutsättningar förändras. Äldre barn bör i högre grad tillåtas påverka själva var de vill bo om bioföräldrarna brister. Det är inte i barns intresse att flyttas fram och tillbaka eller ha hotet om förflyttning hängande över huvudet år efter år. Ingen skall behöva växa upp i limbo.
I grunden handlar den här frågan dock inte bara om lagstiftning utan även om attityder. Det visar om inte annat fallet Rasmus och Fanny. Nu när alla från Socialstyrelsen till tingsrätten slagit fast att det var fel att flytta dem från Eva och hennes familj får de fortfarande inte komma hem. Trots att barnen önskar detta. I stället ställde kommunen så sent som i somras in umgänget. Mark har till och med försökt få till ett kontaktförbud mot Eva gentemot barnen. Så länge sådant förekommer är alla vackra ord om BBIC (Barns behov i centrum) och barnperspektiv just bara ord och inget annat.
Får bocka och tacka och hålla med om att det har inte hänt så mycket. Det borde hänt mycket mer. Och i den här valdebatten har jag inte sett något runt socialfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar