Del 1

De debatt artiklar som Malin Lernfelt skrivit i GP är en serie på tre.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2462535-malin-lernfelt-nar-det-varsta-hander
Den första handlade om barn som utsatts för sexuella övergrepp.

De började sky kroppskontakt, klagade över ont i magen och huvudet. De drömde mardrömmar och kissade ned sig. Dessutom sade barnen att de inte vill åka till sin pappa. En kväll berättade Marias döttrar att deras far gjorde sexuella saker med dem. Därmed startade en karusell av händelser som ledde till att Maria dömdes för egenmäktighet med barn och förlorade vårdnaden. I dag bor flickorna på en helt annan plats i Sverige med sin pappa. De är helt avskurna från den värld de vuxit upp i. Sin mamma (som varit deras primära anknytningsperson under hela livet) och sin syster har de träffat endast under några få timmar de två senaste åren.

Genomgående när man läser handlingarna i Marias ärende är myndigheternas totala brist på barnperspektiv. Socialtjänsten är inte intresserad av att lyssna på barnen. Inte heller tingsrätten. Man bortser från utlåtanden och vittnesmål ifrån Barnhuset (en enhet som arbetar med barn som misstänks ha blivit utsatt för sexuella övergrepp, misshandel eller könsstympning), BUP och andra som pratat med flickorna. När polisen lade ned anmälningarna mot fadern på grund av att flickornas berättelser är för ”inkonsekventa” valde Socialtjänsten att backa helt. Trots att myndigheten enligt lag är skyldig att fullfölja sin utredning. I stället slår man ned hårt på mamman som gör allt hon kan för att skydda sina barn och se till att de får hjälp.

Marias berättelse är långt ifrån unik, berättar Lisa Björklund från Atsub, Föreningen anhöriga till sexuellt utnyttjade barn. Björklund förklarar att det finns en stor okunskap och inte minst en osäkerhet hos myndigheterna när det kommer till att hantera sexuella övergrepp mot minderåriga.
 

När skall man börjar att utgå ifrån banren inte den vuxne?
När  skall man kräva utbildning runt barn för de som hanterar och utreder barn?
När skall barnperspektivet bli mer än ett fint ord på pappret?