lördag 30 augusti 2014

Upprop v 35


Två barn har bott ett år i ett familjehem. En flicka och en pojke. Mamman missbrukar.

Ändå vill hon ha hem pojken som är äldst.

Han har en anknytning till mamma och vill hem däremot vill inte flickan. Mamman vill heller inte ha hem henne. Men då det blir aktuellt så säger soc. att man inte särar på syskonen så hon får hem båda. 

Hon har anmält båda full tid på dagis och har dessutom bett pappan att ta dem varannan helg. Sedan hör hon av sig till det tidigare familjehemmet och säger att det vore väl roligt om de kunde fortsätta att finnas där och erbjuder dem att ha dem varannan helg.

Vem som helst begriper att det inte kommer att gå. Sedan har hon ju inte hand om barnen själv över huvudet taget. Man kan undra varför hon ville ha hem dem, ok det var bara pojken men hon fick båda.  

Det är bara en tidsfråga innan de är placerade igen men familjehemmet har redan andra barn så det är frågan om det blir ett nytt hem.

Barnperspektiv och att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn har inte de här barnen märkt av.  

Det är märkligt tycker jag. Då en familj skall utredas som familjehem får man genomgå en s.k. djupintervju. Man vänder ut och in på sig för vilt främmande mänskors.

I Sverige får man inte fråga någon om politisk tillhörig het eller sexuell läggning men här frågar de verkligen om allt. För varje kommun som du söker för får du genomgå samma procedur. Den utredningen anses sedan handläggarna inte vara tillräckligt duktiga för att tolka själva utan den skickas till några ”experter”. Som drar slutsatser. Sedan godkänns man eller ratas.  

Det enda jag kan passa på att säga runt det är att det borde räcka med en sådan intervju med vissa års mellanrum (saker ändras ju) och sedan att kommunerna uppdaterar den och lär känna. Det skulle både spara tid och minska på frustrationen för familjehemmen.

Har under några år erbjudits oss till ett antal kommuner. Varje gång skall man ta ledigt, sitta i timmar och sedan får man ett avslag för att vi är familjen som varit i TV. Inge om kompetens eller kunskap. Inget om erfarenheter eller annat.  

Åter till det jag tänkte ta upp. Varför är det skillnad på alla andra utredningar som görs runt barn? Om det skal omhändertas, om det skal vara en SOL placering eller ett LVU. Besöksförbud eller inte, umgängesfrekvens, omplacering... alla dessa utredningar gör en ensam handläggare. Sedan utför samma handläggare det som samma handläggare beslutat. Om någon protesterar är det samma handläggare som processar ( och de får ta in vittnen som inte ens träffat dem de skall uttala sig om, utan gör det utifrån samma handläggares bedömning. Beslutet verkställs sedan av samma handläggare.  

Varför behöver man inte fråga eller konsultera någon annan i dessa ärenden? Är de inte lika

viktiga? En handläggare får inte bedöma om en familj är lämplig eller inte men andra livsavgörande beslut får en och samma handläggare göra. Visst är det konstigt eller är det bara jag som tycker det?  

Jag undrar vart de social frågorna har tagit vägen i valdebatten. Vart står du och ditt parti i dessa frågor? Har bara fått två svar hitintills.

Om jag är lite sarkastisk så är det väl så att de flesta av er har fullt upp att bli omvalda men jag undrar varför?

Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar