http://lemano.blogg.se/2011/july/utkast-juli-9-2011.html
Plötsligt minns jag en gång då jag var si sådär en 10 år. Jag hade inte lärt mig simma riktigt. Det var vid en sjö och jag var på läger. Vi var många i vattnet och plötsligt kände jag inte längre botten under fötterna. Jag kämpade för att komma in. Vattnet gick upp till munnen på mig och varje gång jag försökte skrika på hjälp så fick jag en kallsup. Jag höll tyst och kämpade för mig själv. Plötsligt var det någon som fick se mig räckte ut handen och drog in mig. Frågade hur det var och som de flesta svarade jag att det var bra men hade hon inte dragit in mig vete skam hur det gått.
Att drunkna går inte till som man tror. Känner att det var så viktigt att jag vill dela med mig.
En drunkningsolycka ser inte ut som en drunkningsolycka
1. Individer som drunknar är oförmögna att kunna ropa på hjälp. Andningsorganen har utformats för att andas. Tal är den sekundära funktionen och därför måste man kunna andas för att kunna tala.
2. Munnen på en person som drunknar åker växelvis upp och ner under vattenytan och håller sig inte tillräckligt länge ovanför vattenytan för att både hinna andas ut, andas in OCH ropa på hjälp. Vad som egentligen händer är att personen hinner andas ut och samtidigt som den sjunker ner under vattenytan så andas personen in igen och drar på så vis i sig vatten.
3. En person som drunknar kan inte andvända sina armar att vifta med. Instinktivt försöker personen förlänga sina armar i sidled och använder dem för att trycka mot vattenytan med. Genom att göra detta så hjälper man kroppen temporärt att få upp munnen ovanför vattenytan, men det innebär oxå att man inte kan vinka efter hjälp.
4. Under den hela instinktiva drunknings responsen kan inte personen kontrollera sina armrörelser. Rent fysiskt kan inte en drunknande person som kämpar på vattenytan "sluta" att drunkna tillfälligt för att då kunna utföra frivilliga rörelser som att tex vinka på hjälp eller sträcka sig efter en livboj.
5. Under den instinktiva drunknings processen så är kroppen i upprätt läge från början till slut, och utan hjälp så kan offret endast kämpa i 20-60sekunder på ytan innan personen sjunker under helt.
Detta betyder dock inte att en person som vinkar och skriker på hjälp inte är i nöd och har problem- de upplever "aquatic distress" som ibland uppstår precis innan den instinktiva drunkningsresponsen kickar in. Skillnaden är dock om personen upplever aquatic distress kan han/hon fortfarande vara delaktig i sin egen räddning genom att tex fånga en livlina eller en livboj.
Var vaksam på dessa tecken som visar att en person håller på att drunkna.
- Huvudet ligger lågt i vattnet, munnen vid vattenytan
- Huvudet är bakåtlutat med öppen mun
- Ögonen är glasartade och tomma, oförmögna att fokusera
- Slutna ögon
- Håret över pannan eller ögonen
- att inte vertikaltkunna använda benen
- hyperventilerar eller flämtar
- försöker simma i en viss riktning men kommer ingenstans
- Försöker att rulla över på rygg
Om en person faller ner i vattnet och ser att vara OK och må bra så ska du inte ta det förgivet. Ofta är den vanligaste indikationen på att någon drunknar just det faktum att de inte ser ut som att de gör det. De kanske bara ser ut som att de trampar vatten och tittar på dig.
Ett sätt att säkerställa situationen är att fråga: - Är du okej?
Om personen inte kan svara så håller han/hon förmodligen på att drunkna, om du får en tom blick tillbaka är du antagligen mindre än 30sekunder på dig att nå fram till honom.Mycket du inte visst? Isåfall är du inte ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar