Upprop vecka 11

Hade tänkt lägg ut en sammanfattning av seminariet men jag hann inte så långt. Det blev ett upprops brev istället Läs så förstår ni själva varför.

 

Har inte mer än hunnit hem ifrån seminariet innan jag får ett nytt meddelande på bloggen.

Hej! Vi är en fosterfamilj i samma situation som du varit... I förrgår tog de hastigt våra två små barn som bott hos oss i fem år. Snälla, vi behöver all hjälp, tips och råd vi kan få! Ring oss

Jag ringer. Jag möter en familj i chock. I samma bubbla jag befann mig för fyra år sedan. Har inget hänt? Nej inte på det här området.

De berättar om du de haft två barn en pojke som kom då han var 5 och en flika som var 2. Nu har de bott hos dem i fem år. Man har till och från talat om vårdnadsöverflytt men de har inte vågat eftersom de inte vetat vad det skulle innebära då stödet skulle försvinna. Föräldrarna är skilda och har skaffat var sin ny partner och nya barn. Pappan är sällan i Sverige men de har bra kontakt med mamman. Barnen har ju bott så länge att de ser familjen som sin och trivs och utvecklas som de skall. Det går bra i skolan och de har fritidsintressen. Familjen har egna barn som de ser sina syskon. De känner inte till något annat.

För knappt 2 år sedan kommer den in en ny handläggare. De byter och det strular och det blir inget umgänge på något håll under ca 1 1/2 år. Plötsligt får de höra att man skall göra en hemtagningsutredning. De blir oroliga och undrar varför Jo man skall bara dokumentera att det inte går att flytta hem dem till pappan får de veta. De lugnar sig. Men umgänge ökas med pappan till 2 gånger i veckan. Han bor rätt många mil bort så varje umgänge innebär en ledig dag från skolan. Jo man måste ju se hur det går idet är ju det som skall utredas.
Det var i höstas.
Det är snart jul och barnen har massor av jul evenemang som de missar men det tar man ingen hänsyn till. Det tar hela dagen fram och tillbaka med umgänget.

Barnen mår allt sämre. De vill inte åka, de vägrar att åka. Familjehemmet ringer och frågar vad de skall göra. Jo de skall tvinga dem. Men hur då? Jo de får väl hota dem blir svaret. Med vad då? Vad händer om de inte åker. Jo vi får väl flytta dem till en annan familj. Så vi skall hota dem med att de annars kommer att flyttas. Ja om det behövs. De känner sig som förrädare.

De ringer Bris som säger att nej barn skall höras de får inte tvinga dem.

Vid ett umgänge strax innan jul då fosterpappan kör och handlägger är med vägrar barnen att gå ur bilen. De klamrar sig fast och vägrar kliva ur. De är 7 och 10 och skall höras. De kan göra sig väl förstådda och vägrar.

Fosterpappan går ur för att inte få skulden. Han säger det här får ni lösa själva. Bio pappan exploderar och hela umgänget får avbrytas. Nu trodde man att umgänge skulle avbrytas nu borde de väl sett att det inte går, men nej. De skall fortsätta.

Men ingen hör av sig. Januari går likaså februari. Fostermamman ringer igen frågar efter om det inte skall vara några och får veta att dem kan hon ordna själv. Hon ringer då upp bio mamman och frågar om de kan träffas med hennes nya barn.

Jo då, de bestämmer tid och plats. Dagen efter blir hon uppringd av soc. Hur kan hon göra så? gå bakom ryggen på dem. Ordna utan att fråga. Nu har hon allt gjort något fel. Men ni sa ju att jag skulle svarar hon. Nej då så gör man inte.

Familjehemmet får veta att utredningen är klar och kallas på ett möte. De blir uppringda och man frågar om de kommer men har inte ens fått någon tid. De får den och lovar att komma. De åker dit och möts av frågan vart barnen är.
I skolan såklart. De beordras att hämta dem. De åker tillbaka och får leta reda på dem. Tala med rektorn och lärare och säger att de förmodligen snart är tillbaka. Tillbaka igen förs barnen in i ett rum och fosterföräldrarna i ett annat. De får nu veta att de gjort en massa fel. Saker som inte är förankrade, saker som är misstolkade som det finns en naturlig förklaring på men som det verkar som handläggarna vägrar se. T.ex att de nekar pojken att spela fotboll men det är ju för att han inte klarar lagsporter tänker fostermamman samtidigt som hon tänker på allt annat han gör. flickan har mardrömmar. Ja vad beror det på undrar hon för sig själv. hon brukar komma och lägga sig emellan dem då hon drömmer.

Sedan kommer det; vi anser inte att ni kan tillgodose barnens behov. De undrar i vad då, allt fungerar ju så bra. De trivs i skolan, De är duktiga och gör bra ifrån sig. Är omtyckta. Allt fungerar som det skall . Varför och vad innebär det? Jo Man har beslutat att barnen skall omplaceras. När då frågar de. NU De lämnar över ett beslut på att barnen skall omplaceras med omedelbar verkan. Ni får åka hem och hämta deras grejer.
Vem skall berätta för barnen då? Det gör vi nu. De får sitta kvar och vänta, chockade, bedövade, oförmögna att ta in vad de just fått höra. Skall barnen inte med hem. Vad har de gjort för fel? Plötsligt kommer barnen inspringande. De gråter, klamrar sig fast. Pojken skriker och säger att han inte får bo hos dem för att han inte klarar av att spela fotboll. Flickan är hysterisk skriker och gråter och gör ljud de aldrig tidigare hört. De vet inte vad de skall göra. De båda barnen skriker på handläggarna att de skall döda dem. Fosterfamiljen försöker lugna dem. De säger att vi åker hem och packar och pratar och tar adjö. De reser sig men får veta att de går minsann ingenstans med barnen. Syskonen skall inte få ta adjö ens. Pojken rusar ut genom dörren Skrikande gråtande. Flickan efter. Handläggarna försöker stoppa dem klarar inte av det. Beordrar familjehemmet att hämta tillbaka dem. Ni kan väl visa att ni är mogna får de hör. Fostermamman vänder sig om och säger att det får ni allt klara själva. De sätter sig i bilen och allt brister.

Då de åker därifrån möter de polisen. De hämtar barnens grejer. Syskonen vill med för att säga adjö men de får inte träffa dem. Barnen hemma rasar in i samma chock. De har inte hört ett ljud sedan dess. Det var i tisdags.

När skall ni sätta stop för denna misshandel?

Ännu en familj som inte gett upp. Som inte sagt upp, inte ville bli av med barnen. Ännu ett par barn som inte ville flytta, som förlorade allt de ser som sitt. Som inte var förvarnade, som inte blev lyssnade på. Vad hjälper det att lagen säger att barn skall höras om ingen lyssnar?

Vad är det för handläggare? Har de ingen utbildning? Nej just det de behöver ju inte vara där.. på utbildningen. Och det ingår ju inga delar runt barn. Det är ju de själva som bedömer, utreder beslutar och verkställer. Ingen annan som lägger sig i. Ingen utifrån som får lägga sig i.

De kommer att anmäla till IVO men vad hjälper det? De lär inte se dem igen om ingen gör något. Är någon som har kontakter eller har parti kamrater i Botkyrkan kan ni väl ringa och i alla fall ställa lite frågor hur man hanterar det hela.

Jag orkar inte ens skriva mer. Tror ni fatta men vad gör ni? Konstatera och prata om det går ju men vad gör ni?

Eva fostermamman I Mark ärendet