fredag 14 mars 2014

Seminarie Familjem i framstid

Jo då kommer här en sammanfattning av seminariet. Det var Helena Bouveng (M) samt Meeri Wasberg(S) som stod som inbjudaretillsammans med FACO. Helena hade sin press sekreterare på plats som välkomnade och delade ut lappar och sa att man gärna fick höra av sig för att höra var moderaterna stod i frågorna.
Det började med en inledning och det var enda gången man hörde Meeri.

Först var det Inga Näslund från adoptionscentrum. Hon berättade att forskning i hela världen visade att adopterade barn mår mycket bättre, klarar skolan bättre m.m. än placerade barn. Det fanns bara ett undantag och det gällde tvångsadoptioner av barn som tillhörde minoritetsfolk. Det var en dansk undersökning.
Hon berättade att det bara var svenska barn under ett år som adopterades i statistiken medan det inte ens verkade finnas statistik för resten. Det fanns en rapport om adopterade familjehems placerade barn Det fanns hos socialstyrelsen och gjordes 2014.
I år har hitintills 912 barn under 1 år placerats. Hon talade om att det är få svenska barn som adopteras och man borde istället för att placera spädbarn kanske istället fundera mer på att adoptera bort dem istället. Problemet är att inge ställer frågan. Hon beskrev de olika adoptions"sorterna" Hon konstaterade också att vi har barnhem i Sverige det är bara att vi kallar dem något annat.

Malena Andersson Sekreterare i FaCO och Familjehem talade om vårdnadsöverflyttningar. Hon talade mycket om att vi inte inte längre får betalat, ersättning om vi vårdnadsöverflyttar. Likaså om vi adopterar. Det enda jag fick med mig därifrån var att hon ansåg (och jag håller med) att trots att man gör en vårdnadsöverflytt är umgängena med bios viktig.

Inger Wolf Sandahl ordf i föreningen socionomer Talade mycket om en utredning som Bo Winerljung gjort. Hon konstaterade att har ett barn börjat omplacera tenderar det att fortsätta. Hon talade om riskfaktorer sådant man skall undvika om man vill undvika omplaceringar. Det som var trygghets faktorer gjorde att barn klarade sig ifrån omplaceringar var bl.a om de placerats i tidig ålder, tydlighet med placeringsorsak, var friska psykiskt och fysiskt, (man kan ju faktiskt skapa sjuka barn tänkte jag) tät kontakt med handläggare om familjehemmet fått god info om barnet och o de sedan klarar skolan.

Annsan Palmborg FaCo Talde om att omplaceringar oftast föregås av många och långa rop på stöd och hjläp. Att man ofta får avslag på stöd eller avlastning för att det är för dyrt. Att nya handläggare ofta vill bilda en ny uppfattning istället för att läsa hur det varit. Det skapar oro och blir jobbigt för både familjehem och placerad att vända ut och in på sig så många gånger. Berätta samma sak som de borde kunna läs sig till och sedan komplettera. problemet med vi och de känslan. Att man inte vågar berätta hur det är för att man inte vill verka kritisk och riksera att förlora banren. Hon efterlyste en nationell bank av kunskap med psykologer, jurister och anat man skulle kunna vända sig till då det går fel. Både soc och vi som familjehem. Speciellt i svåra ärenden.

Min reflektion var att det handlade mest om äldre placeringar och samma saker inte gäller för små placerade barn. De blir som en i familjen. Det är inte samma orsaker till omplaceringarna.

Annelie Hed talade om problem i skolan. Att det var 2-3 gånger vanligare att placerade barn inte klarar skolan. Att studiemotivationen tappas i de ständiga flyttarna. Att dessa barn ofta har stora luckor som de inte får hjälp att fylla igen. Att det kan vara svårt nog att få upp dem att sedan få dem att gå till skolan kan vara ett världskrig. Att de kan vara i skolan en dag men direkt lyckas hitta dem som är likadana. Det blir negativa kompisar som drar med varandra på dumheter ex skolk. Att det skulle behövas ett tilläggsbelopp för placerade barn så att ingen kan skylla på ekonomi då man behöver stöd. Att det behövdes riktlinjer eftersom många har svårt att få mer tid än 15 timmar i förskolan och man kanske har fler placeringar som man "jobbar" med skall på olika besök med och har svårt att ha med fler barn.

Sist talade Rikard Tordön som var nationell samordnare för skolfam. Skolsatsning för familjehemsplacerade barn. Jag kan undra varför det inte satsas på alla barn som har svårt i skolan. Det är fler barn än placerade barn som har luckor t.ex. ensamkommande flyktingbarn men även svenska barn. Han berättade vad det gick ut på och hur de jobbade. Jag har hört det tidigare och tror fullt och fast på iden. Jag var glad då vår kommun dök upp på kartan vöer kommuner som jobbar med det. då det gäller placerade barn så vad gäller små placerade barn klarar 60 % skolan Vad gäller större barn är det bara 40%. Om de går skolfam är det 90 % som klarar skolan. Jag vet vilket inte kom fram här att kalrar ett barn skolan så minskar riskbeteende dvs risk för missbruk utanförskap, som att leva på soc för tidig graviditet och annat med 40% Det är värt det. Det betalar sig på 5 år berättade han. Det är på gång en webb utbildning.

Det var mina reflektioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar