Brev v 45

                                            Vecka 45

För över en månad sedan började jag skicka ett brev i veckan där jag talade om att jag vill lyfta så många ärenden att ni inte längre kan påstå att det är enskilda. Jag ville lyfta de problem som jag stött på och jag hävdar är systemfel och alltså måste ändras i lagen. Lagen som kan tolkas på ens sättet ena dagen och andra tvärt emot nästa. Bristen på ansvar vilket medför att trots att man gör fel kan ingen åtals. Att lagarna är verkningslösa eftersom det inte blir några som helst konsekvenser om man bryter dem. Att bristen på familjehem beror på att vi är rättslösa och ingen vill kvalitetssäkra vårt jobb. Ingen frågar varför vi håller på, vad som gör att vi lyckas, för det gör vi i 90% av ärendena. Man ljuger om oss och det vi gör och vi kan /får inte försvara oss trots att vi ibland anklagas i rätt. Då dom vinner laga kraft blir det plötsligt en sanning som vem som helst kan läsa om oss. Saker som inte stämmer.

Jag har kvävt svar men bara fått ett fåtal, har begärt läs kvitto men hitintills inte fått ett enda ett ifrån er i utskottet.
Är intresset så svagt för frågor ni är satta att driva att ni inte ens läser brev ifrån medborgarna som satt er där?
Vecka 45 hann jag inte skicka en berättelse så ni får två denna veckan. Här är första, det är en baby som man förstör på 8 månader. Det börjar med att pappa misshandlar mamman, hon hamnar i koma. Den då nyfödda flickan placeras. Då flickan är några månader bestäms att hon skall användas som terapi. Familjehemmet skall åka till sjukhuset och låta henne ligga på mamman och sprattla i hopp om att mamman skall vakna. Det lyckas men mamman är så skadad att hon inte klarar av att ta hand om sig själv och inte ens medveten om att hon fått ett barn.

Ändå ökas nu umgängena till tre timmar i veckan. Mamman klarar inte av att ta hand om sina egna mest basal behov och följaktligen inte heller barnets. Mamman blir bättre och flyttar till ett annat boende en typ av grupp boende . Hon kommer att vara beroende av hjälp för att klara det dagliga resten av livet. Man säger att det är en uppväxt placering, ändå ökas umgänget från en gång i veckan till tre gånger i veckan, men för att flickan inte skall vända sig till familjehemmet få de inte vara med.

Det är personalen som tar hand om flickan eftersom mamman inte klarar av det på något sätt.

Efter någon månad flyttar hon igen , nu till ett eget boende med dygnet runt assistans. Man ökar umgängena ytterligare till fyra timmar. Flickan är nu ca åtta månader och det blir då släkt som råkar vara där eller personal som skall ta hand om flickan under tiden. Flickan är i den mest känsliga åldern då hon separera ifrån mamma ( i hennes fall familjehems mamman) och plötsligt är det många olika vuxna som tar hand om henne. Familjehemmet protesterar och talar om att hon inte knyter an till någon men för döva öron. De blir dessutom helt uppbundna eftersom de skall hämta och lämna. De kallas då på ett möte där de sägs upp. Förvaltningen har inte ens ett nytt hem att placera flickan i så hon får bo kvar under uppsägnings månaden. Inte ens då har man en ny familj utan hon får stanna ytterligare en vecka. Då förvaltningen hör av sig igen och frågar om hon kan bo kvar ytterligare ett tag tills de hittat en ny familj då ilsknar familjehems pappa till och säger att om de skall förstöra flickan så är det på förvaltningens ansvar och utan deras medverkan så de kan hämta henne direkt. De hämtar då flickan och placerar henne i ett jourhem.
Jourhemmet har hand om henne i fem veckor innan de hittar ytterligare ett familjehem. Det första de slår larm om är att flickan har anknytningsproblem. Förvaltningen står helt oförstående men vägrar ändra sig.

Lagen säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda men det ser jag inte alls. Det skall finnas vårdplan och genom förande plan men de saknas allt som oftast. Man vet alltså inte vart vården skall leda eller vem som ansvarar för vad. En omplacering kan ske utan någon som helst utredning vare sig ang. påståenden, situationen eller anknytning mellan barn och familjehem. Man behöver inte någon stans redogöra för varför man omplacerar eller vad man gjort för att undvika det. Eftersom lagarna runt detta inte är kopplade till några konsekvenser så händer det inget trots att man bryter dem. De blir verkningslösa. Familjehemmens ställning är lika med noll. Vi har inget att säga till om. I pappren står det ätt familjehemmet sagt upp vilket är ren lögn. Har redan skickat fyra ärenden (v 41, 42, 43, 44) där barn omplaceras mot familjehemmens vilja och mot vad de flesta skulle vara överens om mot barnens bästa.

En anmälan till granskningsmyndighet ger inget utom kritik för dokumentation och formalia. Som familjehem har vi inte ens rätt att överklaga, vi är inte part trots att vi som i vissa fall kan ha haft barn i 14 år (se brev vecka 44). Trots att man gör fel och får kritik får man fortsätta i samma ärende t.o.m samma handläggare ibland. Handläggar ansvaret är borttaget och då är chefen ansvarig men för tjänstefel måste man ha uppsåt vilket man inte kan ha om man inte sköter det löpnade. Inge kan alltså fällas och skulle någon ändå få för sig att pröva så åker vi på hela rättegångs kostnaden om vi förlorar. Vet ingen som vunnit däremot ett flertal som förlorat och har uppåt miljoner i skulder. Är det såhär ni tänkt att det skall vara? Om inte vad gör ni åt det? Jag vill ha engagemang och svar.

MVH Eva fostermamman i Markärendet

 

Fick ett svar att jag kommer att få svar... vad de nu menar med det.

Och en till som skickat läskvitto, förhoppningsvis läst.