Adoption

Hittade en länk till en film om adoption.

Jag klarade knappt att se den. http://www.ur.se/Produkter/177107-Adoptionens-pris

Den visar hur tydligt som helst hur stark anknytning är. Hur viktig den är. Att barn far illa om den bryts. Det är en sak om man måste för att barnen far illa men då måste man säkerställa att de inte förlorar de som betyder något för dem. Föräldrarna här var lovade fortsatt kontakt med det hölls inte.

Barn gör vad som förväntas av dem. De gör som de beordras om de inte far så illa inombords att de inte orkar. Då sluter de sig in i sig själva eller så blir de utåt agerande, självdestruktiva.

Jag gråter inombords vid tanken. Det är ju så "våra" små har det. Gång på gång tas vi bort med hänvisning till att vi inte är biologiska föräldrar men för de här barnen är det ingen skillnad.

De här barnen i filmen var så gamla och hade en bra relation med sina föräldrar. De var döende i AIDS och därför tog de beslutet att adoptera bort men under förutsättning att de skulle få fortsätta hålla kontakten. Den bröts och särskilt flickan reagerade. Hon började slå protestera på alla sätt hon kunde. Till sist hade familjen inget mer att ge. Men det var inte hon som valt, inte hon som ville till Danmark. Det slutar med att de sätter henne på barnhem och pojken lillebror som anpassat sig bättre får stanna.

De sitter vid matbordet och plötsligt går adoptivmamman på henne hon har omedvetet gjort någon rörelse med huvudet som mamman inte tål. Hon ber om en förklaring, en förklaring flickan inte kan ge då hon förmodligen inte ens själv är medveten om vad det är hon gör. Det slutar med att hon får gå ifrån bordet. Mamman säger att det var bara en sak jag bad henne om och det kunde hon inte ge mig. Flickan ser ut som hon inte förstår vad hon pratar om. Mamman talar om henne och säger att det vore som om hon vore besatt bara för att hon inte anpassat sig som adoptivmamman förväntat sig.

De begär avlastning men familjen får inte engagera sig för mycket får inte ta över. Får inte ge presenter får inte plantera saker som hon kan längta till t.ex ett grönskasland som hon kan se gro från gång till gång.

Sedan ger de upp.

Det skar i hjärtat på mig då de filmar när de talar om för henne att hon skall flytta. Hon får först flytta till avlastningshemmet men där får hon inte stanna för hon skall minsann inte ha någon mer mamma säger adoptivmamman. Varför fick hon inte stanna hos avlastningshemmet? Hade inte det varit bättre? de hade kanske varit mer skickade.

Hon sitter och tittar på dem med stora ögon och vet inte vad hon skall säga. De vill ju inte ha henne längre. Hon vet inte vad hon gjort för fel. och jag anser inte att det är hennes fel. Hon har inte bett om att få komma dit.

Varför tog de henne från början?

Varför fick hon inte stanna hos sina mamma och pappa? de har inte fått hålla kontakten som de lovades men har nu fått bromsmediciner som gör att de jobbar och har hand om de två kvarvarande barnen. de tar t.o.m hand om en släktings barn.

 

Varför fick de inte behålla kontakten?

Varför blev inte föräldrarna informerade ?

Till sist säger hon att hon förstå men vad är det hon förstår.

Hon flyttas till sist till ett barnhem.

Jag hoppas att det hör till undantagen även om de säkerligen inte är ensamma. Att det ändå är ett förhållandevis enskilt ärenden som gick fel för annars kommer jag aldrig mer förorda adoption.

Jag känner många adopterade, har faktiskt ett antal både i familjen och släkten och har aldrig stött på något liknande.