– Diagnos eller ej, det har ingen betydelse, säger Paula Caleca Costa-Hallberg, undervisningsråd på Skolverket. Det är elevens behov som ska styra. Det finns många elever utan diagnos som har behov av särskilt stöd, liksom det finns elever med diagnos som inte har behov av stöd.
Oavsett diagnos eller ej så ska en åtgärdsplan upprättas för elever som riskerar att inte klara målen.
Kan rektorn säga nej till särskilt stöd av ekonomiska skäl?
– Nej, det är behovet som ska styra. Om skolan saknar resurser ska rektorn vända sig till huvudmannen, kommunen eller skolans styrelse, och kräva mer pengar. Får skolan inte mer resurser kan vårdnadshavaren anmäla skolan till Skolinspektionen som gör en granskning.
Paula Caleca Costa-Hallberg säger att man på Skolverket är medveten om att flera skolor kräver en diagnos för att ge särskilt stöd men har ingen uppfattning om hur många.
Vad gör man då om ens barn inte får det särskilda stöd man anser att det behöver?
Om det gäller åtgärdsprogrammet, att man tycker det är för lamt, så ska man anmäla detta till Skolväsendets överklagandenämnd.
Om man tycker det särskilda stödet saknas eller är för litet kan man anmäla detta till Skolinspektionen, där det också finns information om hur man ska gå tillväga.
– En utredning tar normalt 3-6 månader. Sedan har skolan tre månader på sig att rätta sig efter beslutet, berättar Henrik Dahl. Gör de inte det kan vi ge en varning, ett vitesföreläggande och i slutändan böter. Drar det ut på tiden kan det också bli skadestånd.
Några länkar:
Skolverkets regler vad gäller särskilt stöd.
Hur Skolinspektionen granskar skolorna när det gäller särskilt stöd.
Statistik över tillsynen första halvåret 2013.
Statistik över anmälningar första halvåret 2013.
Tack för det klargörandet.
Men barn hanteras fel, får inte det de har rätt till bara för att de inte har någon röst. För att inget händer då man låter bli.
I dagarna var det ute att ett HVB hem hade fått kritk därför att de hanterar ungdomarna på ett sätt de inte får. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5626216
Vid sitt oanmälda besök fann inspektörerna att ungdomarna inte får åka hem under det första året och att de inte heller får ha mobiltelefoner.
De här begränsningarna har införts utan ungdomarnas samtycke, vilket enligt inspektörerna inte är tillåtet. De kräver därför att rutinerna nu ändras.Får se vilka konsekvenser det blir men att det skall till en granskning och kritik för att något alla skall hända och sedan är det mest formalia och dokumentation som kritiseras. De som drabbaas bryr man sig sällan om.
Det är inte bara föräldrar som är olämpliga utan aven de som skall se efter dem i vissa fall http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-hoppade-fran-sju-meter-hog-bro/
Ett fritids planderar en aktivitet där barnen skall hoppa från en 7 m hög bro rakt ner i vattnen. De fotograferas och sätts upp med texten vi som vågade. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17355875.ab Personalen stod kvar på bron och kollade att det inte kom några båtar som kunde köra över barnen. Man kan undra hur ansvarsfyll man tycker att den personalen var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar