Vad tog vi upp på socialdepatementet?

Jo

• Jag tjatar fortfarande om att återinföra handläggaransvaret.
• Att man måste se över utbildningen till socionom.
• Att det är en handläggare som handlägger, utreder, beslutar och verkställer i samma ärende det skulle aldrig vara OK i andra sammanhang.
• Att det måste bli krav på att rätta till även för de drabbade då man begår fel.
• Att lagar skall kopplas till konsekvenser. Jag förstå inte hur man kan stifta lagar som inte måste följas.
• Att barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord. Det skall vara något som faktiskt följs och gör man inte det skall det bli konsekvenser.
• Vi talade om att inte ens rätten följer lagen då man gång på gång dömer utifrån föräldrars vilja eller den vuxnes bästa och t.o.m skriver det i domarna.
• Att man borde kunna byta handläggare istället för att tvingas byta familj då det blir kontroverser mellan familjehem och handläggare som i vårt fall.
• Att det borde vara en självklarhet att vi familjehem skall höras i rätten eftersom det i de allra flesta fall är vi som känner barnen bäst.
• Att man som familjehem sätter in så mycket kapital, ork engagemang och om man tror på familjehem borde man stötta mer och sätta in hjälp då det behövs istället för att som i vissa fall hota med omplacering om man begär hjälp och stöd eller avlastning.
• Att vi måste kunna begära hjälp utan en massa utredningar eller egna försök till lösningar vilket bara tar tid och drar ut på problemet kanske t.o.m i värsta fall förvärrar. Idag är många rädda för att ens be om hjälp av rädsla för att förlora barnen. Ser man behov av t.ex talpedagog, psykolog, avlastning eller annat så skall det gå fort. Det skall räcka med ett samtal.
• Vi talade om vart pengarna tar vägen att vissa insatser ändå inte ger något varför man borde se över vad som ger mest och satsa där. Ex en man som misslyckas i en åtgärd kan fråntas alla insatser men en mamma i samma situation kan bli gravid och få tillbaka alla insatser. vi menar att man borde tala om för en sådan mamma att hon måste satsa på de barn hon har först, se till att det fungerar med umgängen m.m. innan hon skaffar fler att man annars talar om att man annars kommer att ta det barnen direkt.
• Att om samhället se att föräldrar inte kommer att klara upp en situation utan kommer att "ligga samhället till last" måste de också kunna ställa krav. Men för att det skall fungera och bli råttsäkert måste man först säkerställa att utredningarna håller måttet. Att utbildningen ger vad man behöver för att klara uppgiften.
• Att handläggare borde köra till och från umgängen för att se själv och få en relation med de barn de ansvarar för.
• Att lagen inte skall vara så tolkningsbar utan tydligare
• Att man borde ta hänsyn till anknytningen mellan fosterföräldrar och barn som biologiska föräldrar och deras bar. Man kan ta barn på grund av dålig anknytning då borde barn även få stanna (slippa omplacering) av samma orsak.
• Familjehems barn borde ha företräde på typ BUP och andra instanser. (Det borde finnas mer personal så att det inte skall vara så långa köer för att komma intill) Kanske särskild personal som handskas just med dessa barn eftersom de har en särskild historia som kan vara mer än komplex.
• att de framgångs faktorer som gör att många barn lyckas är ett bra familjehem och genomförd klarad skolgång. då borde insatserna satsas där. Vi borde få större mer förutsättningar att klara det istället för att flytta barn då det blir jobbigt.
• Att man som nybliven förälder har rätt till ca 1 1/2 års ledighet för att lära känna sitt barn. Sedan lång tids inskolning. I de flesta fall får vi barn kanske ledigt 1-2 månader om det inte är riktigt små barn sedan förväntas allt rulla på. Man skall tillbaka till jobb och vardag. vi får ett nytt barn och borde få lika lång tid att lära känna det. Sedan tar det lån tid innan det barnen lärt känna för att släppa oss inpå. Det är först då det visar sig vad behoven är.
• Att en placering av ett barn i sig inte leder till något utan det handlar om vården det barnen får där.
• Att avtalen vi ingår hela tiden ändrar sig. Att vi aldrig vet vad vi ger oss in i eftersom förutsättningarna ändras hela tiden. Det skulle aldrig vara OK i andra sammanhang.
• Att det är olika tillståndsförfaranden för att driva familjehems vård. Om man anställer personal själva krävs tillstånd men om man låter en konsult göra det så krävs inga tillstånd alls för samma vård, samma arbete.
• Att tillståndsförfarandet nu skall skötas av jurister istället för socionomer som kan och vet hur det fungerar.
• Att man nu bara tar ställning till högskolepoäng som kompetens på institutioner. Halva personalen måste ha högskolepoäng. Tanken är bra men man utestänger många som kan t.e.x f.d. missbrukare.
• Att man som man startar en ny inrättning som skall jobba med barn eller missbruk måste/bara får använda vedertagna godkända metoder i Sverige trots att det finns godkända vetenskapliga metoder som fungerar utomlands. Det hindrar utveckling. De som är framåtsträvande hindras i upphandling. ~