Oj, de är som oss

Barn som tvingats fly för sina liv och kommer till Sverige borde väl för en lugn tillvaror men nej.
Det finns missunsamma mäniskor som inte verkar vara humana nog att ge dem det.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valdsam-vardag-for-ensamkommande-flyktingbarn_7949328.svd

Stenar genom fönster, äggkastning och brandbomber.

På en tredjedel av de så kallade HVB-boenden för ensamkommande barn som SvD har haft kontakt med, 14 av totalt 44 hem, har unga utsatts för våld, hot eller trakasserier det senaste året. Verbala utfall och hot är vanligast, men även våld förekommer, visar enkätsvaren.

– Vi måste stå upp för alla människors lika värde, både på riksplanet och lokalt. Och underlätta för barnen att få mänskliga möten i fotbollsklubbar och liknande, så att de kommer in i samhället. Erik Ullenhag poängterar att barnen generellt är en grupp som lär sig svenska fort och har bra förutsättningar. Men han tycker att det finns kunskapsluckor i dag och att överblicken är för dålig.

– Jag vill att det ska bli bättre uppföljning om vad som fungerar och inte fungerar, både när det gäller hot och trakasserier och hur det går för barnen.

Det är mest ungdomar som beteer sig på dethär viset. Hur kan man ens komma på tanken att man skall åka till ett ställe där man vet att det bor ungdomar eller andra för den delen och där skall man kasta sten genom deras fönster och ägg och så allvarliga saker som brandbomber. En brandbomb om det vill sig illa och ta sig t.o.m döda personer som finns där den kastas. Hur kan man ens få för sig att göra något så dumt och farligt.
Vad ger någon rätt att utsätta andra mäniskor på det sättet?
Men det kommer någonstans ifrån. Jag undrar hur de har det hemma eller hur man talar om flyktingar eller andra mäniskor när ungdomar gör sådant. OK jag vet att det finns ungdomar som hamnar i dåligt sällskap och gör det för att få vara med men det är ändå undantag.

Var på en föreläsning med en f.d. skinhead. Han berättade om hur han som liten hörde först föräldrarna tala illa om invandrare. Hur de låg samhället till last och fick högre bidrag än vad någon Svensk fick o.s.v.. Hur han skolkade, sögs in i gäng. Senare arbetslös och de satt hemma hos ledaren, söp och ondgjorde sig över invandrarna som levde på bidrag. Att de själva kunde sitta där berodde enbart på att de själva var arbetslösa levde på bidrag och ledaren som även han var arbetslös hade bidrag och hyran betald. Ingen i gänget jobbade, alla levde på bidrag men det var det ingen av dem som tänkte på.

Han berättade hur han tillsist bröt ifrån det kriminella och flyttade hamnade i en lägenhet i ett invandrar tätt område. Han vågade inte gå ut. De där hade han ju fått lära sig var livsfarliga. Hur han till sist tvingades till en kurs under hotet att annars bli av med sin ersättning. Där upptäckte han att över halva kursen var just invandrare. Där satt han med sina stora tatueringar med ord som visade vad han "stod för." Han fick brottom att skyla sig. Hur han upptäckte mer och mer att de var precis som han och ingen av dem dömde honom som han gjort med dem.

Ibland då jag träffar fördomsfulla mäniskor frågar ju hur många de känner av just dem de dömmer. Det brukar visa sig att det inte är någon. Det är lätt att dömma, ha åsikter om mäniskor man inte känner och egentligen inte vet något om.