http://www.kanal5play.se/play/program/227058/video/45274246
Det var en familj där först deras 8 åriga dotter får cancer. Den kommer tillbaka gång på gång och tredje gången då hon är 12 år tvingas hon amputera benet vid höften. Mitt i detta får även pappan cancer och får ta bort ena ögat, skallben ögonlobb och del av hjärnan. Mamman springer emellan dottern coh makens avdelning samtidigt som de har en son till som hon känner att hon inte hinner med. Då hon och maken diskuterade hur hon skulle orka säger han :
" Vi sitter redan i båten antingen ror vi eller så slänger vi årorna".Så sant det är.
Det är så många som frågat hur jag orkat. Det har snart gått fyra år och jag har ändå lyckats hålla uppe medias intresse och jag har varit med och påverkat massor. Men vi har inte fått hem barnen.
Ja vad är det som gör att jag orkar. Jo ingen annan tar över om jag lägger ner. Som han säger vi sitter redan i båten det är bara att ro eller slänga årorna. Det finns bara två allternativ att kämpa på eller ge upp och det sista alternativet finns inte.
Oj vad du kämpar. Må barnen få komma hem nån gång. Tänker ofta på er och de stackars barnen som längtar hem. Undrar hur det kan vara möjligt, att "de" (vilka "de" nu är) kan låta tiden bara gå utan att agera och låta barnen få komma hem.
SvaraRaderaJag har sett ett program på TV, om bortrövade barn, där en av föräldrarna har tagit barnet till sitt hemland och vägrar lämna det åter. Jag ser paralleller till er där, även de barnen sitter och väntar i flera år i främmande land att någon ska komma och rädda dem...
Vill inte späda på ert dåliga mående, men förstår att detta tänker ni nog själva ändå varje dag.
Jag fortsätter att följa din blogg och hoppas hoppas att någon klok person till slut ska se till att dina barn kommer hem.
Vi har vår egen kamp hos oss. Vårt lilla fosterbarn är utvisningshotat och vi lever ständigt med rädslan att hon ska försvinna ut ur landet med föräldrar som inte orkar ta hand om henne. Undrar vem som ska ta hand om henne där och vad hon kan råka ut för. Dock har vi ett hopp om att det kan ske förändringar så att hon får stanna i landet till slut. Att Migrationsverket ska inse att deras beslut är fel...
Kram från en annan fostermamma