Kontaktpersoner

Då skall det vara avgjort, ärendet runt advokaten. Nu är det bara att vänta tills beskedet kommer.
I går kom det ut ett inslag på radio sjuhärad om att en politiker hoppar av. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5484621
Ingamaj Krüger. Hon antyder att det har med Hermansson att göra.

Den exakta orsaken till avhoppet vill Inga-Maj Krüger inte uppge men för P4 Sjuhärad berättar hon att det varit mycket det senaste året. Hon antyder också att avhoppet har med Per-Olof Hermanssons ledarstil att göra - Hermansson är både ordförande för KD i Mark och socialnämnden - där Krüger är ersättare.

Nu väljer hon att sitta kvar som "vilde" En duktig, kompetent, medmänsklig, omtyckt politiker som lämnar på grund av en man som är allt annat än detta. Inte klokt.

Hittade även en ledare som lyfter problemen med granskningsmyndigheterna. De granskar vad de har lust. Så är det med alla granskningsmyndigheterna. JO JK och socialstyrelsen. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/do-fortsatter-att-ga-vilse

Diskrimineringsombudsmannen väljer själv vilka mål myndigheten vill driva. Och trots chefsbytet fortsätter man att välja fel.

Brottsoffermyndigheten har skattat riktlinjer för skadestånd. För misshandel och rån kan man få upp till 10 000 kronor. Är våldet grövre, används till exempel tillhygge eller det rör sig om ”olaga hot med livsfarligt vapen”, kan beloppet stiga till 15 000 kronor. Anders Eklund, som våldtog och mördade Engla Höglund, dömdes att betala 75 000 kronor i skadestånd till flickans mamma.
Det är skillnad på brottmål och civilmål. Men DO:s strategi att försöka få till stånd en praxis där ett förolämpat par kan kamma hem nästan en kvarts miljon kronor på en förflugen, men diskriminerande, mening är bisarr. Förutom att beloppet är stötande riskerar vi att få en anmälnings- och kränkthetskultur av amerikanska mått. Den ena sidan av en sådan utveckling är att enskilda kan göra sig en rejäl hacka på en – i jämförelse med misshandel, våldtäkt och mord – synnerligen måttlig kränkning. Den andra att personer som påstår sig ha blivit diskriminerade kan misstänkliggöras för att vara ute efter pengar.
Och det gynnar inte diskriminerade.

I spåren av Oasen väcks nu förslag om att det måste finnas utomståenden kontakt personer för placerade barn http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/18/dags-f-r-externa-kontaktpersoner-till-barn-i-samh-llets-v-rd

Det har i omgångar varit på tal, tillsättandet av kontaktpersoner för barn och ungdomar i samhällets vård. Kontaktpersoner som är utomstående, utanför familjen, utanför behandlingskontexten.

Barnombudsmannen gav 2011 ut rapporten Bakom Fasaden där ungdomar i regel hade mer positiv erfarenhet av familjehem än av HVB hemsvård, där teckenekonomin tolkades som ett negativt bestraffningssystem och där ungdomarna redogjort för hur social isolering, nekande till tillgång till dator, internet och mobiltelefoner är rutin inom HVB hemsvården. Detta visar, att debatten inte enbart borde handla om det utpekade HVB hemmet, utan HVB hemsvård i allmänhet. Med hjälp av en extern kontakt för den placerade kunde en utomstående reagera på missförhållanden, på social isolering som ett led i behandlingsarbetet, agera kontakt på den ungas villkor. Barnombudsmannen kan inte kliva in i enskilda ärenden, socialtjänsten väljer ibland att göra sin egen tolkning av det som sägs och den unga har sällan egen kunskap om tillsynsmyndighetens funktion och journummer. Erfarenheten visar också, att dessa samtal görs av och till, men inte alltid lyssnas på av den i andra änden. För här handlar allt om enskilda personer, enskilda tjänstemän, och deras tolkning av det som framförs.

De enskilda aktörerna ger uttryck för att välkomna granskning. Det måste i sammanhanget noteras att de aldrig synes ha lämnat in en Lex Sarah anmälan i verksamheten, även om de fysiska skadorna på barn och unga varit omfattande och i ett fall krävt sjukhusvård. De enskilda aktörerna har därmed visat i handling, att de snarare egentligen inte alls är särskilt intresserade av insyn och granskning. Det kanske är dags att återuppväcka frågan om externa kontaktpersoner för de placerade barnen, utanför de behandlingsallianser bestående av vuxna inblandade. För en allians har en motpart, annars är det ingen allians. Motparten i det här faller ser ofta ut att vara det maktlösa barnet, maktlösheten skapar frustration, frustrationen leder till ilska och aggression, och vad har vi då uppnått med vården? Det finns nu positiva erfarenheter som framförs i diverse forum, och negativa. Det måste noteras, att en god gärning inte rättfärdigar en dålig. Inte ens tre goda gärningar i relation till den dåliga raderar ut existensen av den dåliga. Vi måste ta de negativa berättelserna av dessa system på allvar. För Varje Unges Skull.

 Visst borde det vara så att utsatta barn skulle få ha någon som kan lyssna, följa med, reagera agera och anmäla om så behövs.