Brott utan konsekvenser.

Socionomerna skriker för bättre arbetsvilkor.
http://www.socialpolitik.com/det-sociala-arbetets-yttersta-ansvar/

Jag tvivlar till exempel på, att studenter under sin utbildning uppmuntras till samhällsengagemang, samhällsintresse och ett kritiskt tänkande, vilket är nödvändigt för att kunna utföra ett gott socialt arbete.

Vidare undrar jag över hur vi dagligen för värderingsdiskussioner på arbetsplatserna, där vi påminner oss om vårt uppdrag och i vilket sammanhang som vi utför det. För att den enskilde socialarbetaren i sitt dagliga, tunga uppdrag, ska ha ork till detta krävs det ledare som tar på sig detta ansvar.

Vi har lagmässigt stöd genom bland annat socialtjänstlagens portalparagraf som jag tycker egentligen ger oss ett uppdrag att vara demokratiarbetare, och i förvaltningslagen som ger oss uppdrag att som offentliganställda vara styrda av följande värden: demokrati, rättssäkerhet, effektivitet och förvaltningsetik.

Vad jag vill tillföra pågående diskussion om orsaker till socialarbetares tystnad är hur samhället i dag utnyttjar det viktiga begreppet ”det yttersta ansvaret”.
 

Hittar också en artikel om en mamma som nu riskerar utvisning men då hennes 3-åriga dotter är svensk och får stanna innebär det samtidigt att hon förlorar sitt barn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16513084.ab

Skälet heter Sofia och ­fyller tre år i sommar. Sofia är Saras dotter som hon fått i Sverige tillsammans med en svensk man, som hon i dag har ensam vårdnad över.

Skulle polisen hämta Sara för att utvisa henne, blir ­Sofia ensam kvar. Hon är svensk medborgare och kan aldrig tvingas från sitt hemland.

Flickan plaskar omkring med nya gummistövlar när Sara berättar sin historia. Hon vet ingenting om nationaliteter och är lyckligt ovetande om gränser som hon, men inte hennes mamma, får stanna innanför.

En annan artikel tar upp hur barn av domstolen tvingas till umgänge med en pappa som misshandlat dem http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16511396.ab

Misshandeln i det småländska hemmet var omfattande. Han slog barnen mot huvudet och kroppen, med knytnävar, han sparkade dem, hällde hett vatten på dem, och lyfte dem med ett grepp om halsen, tryckte dem mot väggen.

Domen förra året blev fängelse i tre år och nio månader. Sedan ville pappan, som avtjänar straffet på Skogomeanstalten, ha umgänge med sina barn.

Kriminalvården säger nej, eftersom barnen är brottsoffer. Socialtjänsten har inte kunnat förklara på vilket sätt fängelsebesöken skulle vara bra för barnen. Dessutom bedöms risken hög att pappan begår nya brott.

Pappan överklagade, men förvaltningsrätten ansåg att kriminalvårdens fattat rätt beslut.

Även det beslutet överklagades och nu slår nästa domstol – kammarrätten – fast att besöken ska bli av. Socialtjänstens beslut väger tyngre än kriminalvårdens invändningar. Det får "antas" att besöken hos pappa är till barnens bästa, skriver kammarrätten.

Alltså återigen en dom som visar att domstolarna inte har det barnperspektiv som de skall enligt lag.
Ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn säger de till mig i riksdagen.
Jasså vad händer då det inte sker? Ingenting eftersom det inte är kopplat till några konsekvenser.
Jag kan inte få in i mitt huvud hur det kan tillåtas i Svergie att behanda barn på dethär viset.

Självklart finns det även mödrar som är våldsamma.
http://www.expressen.se/nyheter/mamma-knivhogg-pappa-infor-barnet/

Mannen fick ett flertal knivhugg och fördes till sjukhus, men uppges inte ha några livshotande skador.

Barnet har tagits hand om socialtjänsten.
 

Men varför är barn inget värda? varför följer domstolarna inte lagen? Jo jag vet varför därför att det inte blir några konsekvenser.