En recension

Fick idag en länk till en resension av en bok. Barns rätt till familjeliv. av Lena Hellblom Sjögren
http://www.crimenews.se/component/content/article/1-senaste-nyheterna/245142-nordmarkfallet-tas-upp-i-ny-bok.html
Boken handlar om hur vuxen eller rättare sagt föräldraperspektivet idialiseras i alla instanser i Svergie. Hon tar upp ett antal ärenden i boken och vilka konsekvenser det får för barnen i de ärendena.

”Boken handlar om barn, som utan att det funnits en saklig och opartisk grund för det, har avskilts från en mamma eller en pappa eller båda. Det handlar om barn, som har påverkats att se en förälder eller båda, som främlingar och fiender, och att avvisa kontakt med dem.

Författarens redogörelser om dessa infekterade vårdnadstvister berör. Man förstår att något går sönder inombords på den person som drabbas av att ett barn tas ifrån en och detta oavsett om det funnits fog för åtgärden eller ej.

Ett gripande avsnitt är det som rör en mamma som misstänks ha Münchhausen syndrome by proxy. Kvinnan hade misshandlats av sin man och enligt författaren feltolkas signalerna från den rädda kvinnan så sjukvårdspersonal trodde att barnen måste skyddas från mamman istället från den misshandlande maken.

Hellblom Sjögren trycker hårt på den biologiska anknytningens betydelse, att barnet ”behöver en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och sina anhöriga på föräldrarnas sida". Författarens olika exempel i boken styrker hennes tes att det skadat barnen att ryckas upp från sina rötter. 
Ibland har vi i samhällsingripanden dock kunnat se hur den biologiska anknytningen överbetonats.  

I fallet med familjehemsbarnen i Mark menade vissa reaktionära strömningar att det var viktigare med blodsband än psykologisk anknytning. Barnens vilja tillmättes ingen betydelse. Hellblom Sjögren har såvitt jag vet inte yttrat sig om detta ärende men jag nämner det som ett exempel på att pendeln ibland slår för långt åt båda håll. I vissa fall drivs biologisk anknytning in absurdum och ibland är det psykologisk anknytning som är på modet. Men i de familjefall författaren redogör för finns inte den problematik som i Mark-fallet.

Resencenten beskriver ett antal av ärenden som lyfts i boken. Han avslutar med orden:

Sammantaget kan sägas att ”Barnets rätt till familjeliv” är en källa till kunskap. Den påvisar hur mycket skada förutfattade meningar kan göra i rättsprocesser och hur viktigt det är att noggranna utredningar bedrivs då det ibland, bokstavligt talat, handlar om människors liv.