Egna och andras

Tittade in hos en av mina favoritbloggare, det var ett tag sedan och hittade denna http://evalenaedholm.se/blogg/2012/05/som-mamma-ar-jag-inte-densamma-som-familjehem-och-till-mina-biologiska-barn-men-det-ar-nog-inte-pa-det-sattet-som-du-kanske-tror/
För de allra flesta är det nog så att man går in för arbetet som familjehem med hull och hår men jag tror inte att det är på det viset att man sedan skiter i sina egna för att man slutar. Även om det kanske känns så.
Jag gjorde också mer förrut då de små var här, känns det som men när jag tänker efter så är det inte riktigt så.
Men har man många barn så måste det praktiska fungera. Med många i familjen måste man ha struktur på det för att alla skulle hinna lära sig och hinna vara med. Då det bara är de egna tänker man ofta att jag hinner senare. Men struktur synns och märks. det gör inte allt det där man gör av bara farten eller det man gör utan att tänka på det.
Har som sagt känt det som om vi gör mindre nu då de små inte är här men så är det nog inte egentligen.
Tror faktiskt att vi gör mer, vi har ju i vissa fall bättre råd nu är det ju bara en. Sedan blir det nog lite så att man hittar på saker för att kompensera att han nu är själv, inte har någon att leka med naturligt, som då man har syskon.
Sedan gör man saker för att distrahera sig själv för att tänka på annat eller för att återuppleva trots att de inte är med.
Orsakerna är många men jag tror inte att man slutar engagera sig.

Tror att det är samma sak som; att jag har alltid upplevt mig själv som lat, tills en kompis sa du håller ju alltid på med något, du hinner alltid mer än alla andra har du fler timmar på dygnet än vi andra?
Jag var tvungen att fundera lite och kom på att jag gör en massa saker utan att tänka på det. T.ex. har jag svårt att titta på TV utan att ha något i händerna. jag stickar, klipper in kort eller något annat. Så är det nog med det mesta jag gör flera saker samtidigt, som de flesta mödrar. Sitter jag utan att göra något känner jag mig lat äbven om det kanske inte är så i realiteten.

Slutsatsen man gör så mycket utan att tänka på det.