Det slutar inte..

Ja kritiken fortsätter mot hanteringen inom socialtjänsten.
Denna gången är det Filipstad.
http://www.vf.se/nyheter/filipstad/svidande-kritik-mot-socialnamnden

Där utreder man familjehem i efterskott, efter det att man placerat barn där, man saknar som på så många andra ställen vårdplaner.
Hur skall man då veta vad vården skall leda till? Utredningar tar för lång tid och dokumentation saknas.

Jag anser att problemet ofta är tiden eller rättare sagt brist på tid men även en dålig utbildning och det faktum att lagen kan tolkas så olika.

Även Gävle får kritk.
http://gd.se/nyheter/gavle/1.3006901-socialstyrelsen-kritiserar-socialtjansten
då barn har anmält övergrepp har man nöjt sig med att tala med vuxna runt om och sedan lagt ned ärendena.

Socialstyrelsen konstaterar vidare att det förekommit att barn varit placerade i familjehem längre än två månader utan att några särskilda skäl dokumenterats.
Myndigheten ifrågasätter även om socialnämnden hanterar ansökningar från ungdomar på ett seriöst sätt när de vill ha en annan bostad med hänvisning till relationsproblem inom familjen. Det är inte tillräckligt att rutinmässigt hänvisa till familjestöd för att förbättra relationerna, menar Socialstyrelsen.
Även på flera andra punkter får socialtjänsten kritik, bland annat för att inte ha lämnat ut allmänna handlingar till föräldrar.
Sammanlagt kräver Socialstyrelsen att kommunen ska bättra sig på tolv olika punkter.

Kritiken kommer ”naturligtvis” som en överraskning enligt socialchefen.

Jag tycker att det säger en del om själva problemet. Att kommun efter kommun kan få så massiv kritik och alla blir lika förvånade. De är inte ens medvetna om problemen trots att de gör så ofantligt fel så att det resulterar i så grov kritik på förvaltning efter förvaltning.

Det står också om ensamkommande flyktingbarn. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5123424
Som vanligt trodde man det värsta. De kommer nog hit för att sedan ta hit hela sin familj men så blev det inte. Bara en av tio tar hit sin familj.
Ensamma barn ofta med trauman utan en vuxen som kan guida dem in i vuxen livet. Många av dem placeras i familjehem men jag har hört om många kulturkrockar. Särkillt vad gäller äldre, tonårspojkar som har svårt att acceptera fostermamman som aktoritet.