Hittade ett gammalt inlägg som jag inte kommer ihåg att jag sett eller lagt ut tidigare. http://cattasbubbla.se/2011/11/30/uppdrag-granskning-om-fanny-rasmus-ikvll/
Det är inte utan att det river upp en massa minnen och känslor.
Känslor då de ringde och sa att barnen skulle komma hem... sedan blev det inte så.
Känslan då vi fick beskedet att rätten dömmer till mammans fördel på bekostnad av barnens.
Vad banren vill och vad som är bäst för dem är så uppenbart och ändå skall det vara så svårt att ge dem rätt och vi lkängtar och väntar fortfarande på att få träffa dem.
Gör inget av rädsla för att det skall förstöra ännu mera, även om vi vet att det är vad banren önskar vill och längtar efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar