Debattartikel

Då är det en artikel till runt insemination. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ar-ingen-rattighet_6897871.svd
Jag håller med.
Skribenten radar upp argumenten och visar på hur fel man hamnar i diskussionen.
Ett argument;
Adoptioner är godkända för ensamstående,
ja men då kan både män och kvinnor adoptera och frågan är ändå om det är det det bästa för barnet?

Det är OK i andra länder. Men det handlar inte om att det är Ok i andra länder det handlar ju mer om vad vi har för syn på hur det skall vara. Skulle vi i såfall godkänna allt som är godkänt i andra länder? Könsstympning, Kat, vapen?
Det är inget hållbart argument.

Så fortsätter han, läs själva.
Hoppas ingen missuppfattar mig, vill därför klargöra en gång till.
Jag menar inte att ensamstående är sämre föräldrar eller att barn till ensamstående måste få problem men jag anser att det är det ultimata för barn är att ha två föräldrar.
Sedan kan det ändå bli ensamstående med barn trots att man började som två men även om förhålladet inte fungerar kan föräldraskapet göra det.
Men jag tycker ändå att det är en annan sak att planera för ett barn utan den andre parten, sedan kan det fixa sig det med på sikt som min man sa då vi träffades vi har hela livet på oss att få förhållandet att fungera men inte hela livet på oss om vi vill ha barn. Det värsta som kunde hända skulle vara att vi inte klarade att hålla ihop det men då har vi ändå fått något som vi båda ville ha och då får vi göra det bästa av situationen för honom.

Jobbade ett tag i en skola.
Träffade just ett sådant barn vars mamman adopterat ensam.
Hon berättade för mig att hon inte saknat någon pappa tidigare men nu i tonåren hade längtan kommit, hon hade inte talat med maman om det, hon ville inte göra henne ledsen.
Jag frågade om det inte fanns någon man i hennes mammas liv eller omgivning som hon kunde "låna" men det gjorde det inte. Ingen hon kände förtroende för eller som hon kunde "adoptera" som låtsas pappa.
Även om barnen får allt och även om man försöker tillgodose alla behov och har ett bra nätverk så kan längtan finnas där och de är alldeles för lojala för att tala om det.
Barnen tar inte skada och de kan ha det bra men det ultimata är ändå både en väl fungerande mamma och en pappa, som tar ansvar och finns där för sina barn, därför är jag emot att lagstifta bort det.