Är det över? Nej

Jag hittade en dikt av Anna Nyman en annan fostermamma som förlorat en placering som hon hade i 9 år.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1446355 ”Det är över nu.
Jag tar inte hela utan den får ni gå in på länken och läsa med delar av den som passar in på mig…

Det är över nu...
Det är över nu Nästan
Fattar inte att det är sant
Att det som hänt har hänt Och får hända
Jag har inga rättigheter Bara skyldigheter
Fast jag inga fel begått Är det jag som får falla
Jag har bara tyckt och tänkt högt Och därmed blivit obekväm
Det jag har lärt mig längs vägen Jag ska aldrig mera vara ärlig...
Hur jag nu ska klara det
Jag ska aldrig mer tycka Bara inom mig
Jag ska aldrig mer tala Mer än i mina tankar
Och när jag öppnar munnen Ska jag lära mig att bara säga rätt saker
Jag ska lära mig att krypa Och vara bekväm Som så många andra
Infoga mig I det led som jag måste infinna mig i
Frågan är om jag kan efterleva den...

Nej den stämmer inte helt in på mig för jag anser inte att det är över. Jag klarar inte att leva med mig själv om jag håller tyst. Om jag låter barn fara illa NEJ det vet jag att jag inte kan.
Så jag har inte gett upp utan jag fortsätter att kämpa både för ”våra” men också för att ändra situationen för andra.