Rätten till en familj

Jag läser en bok. Rätten till familj inom barn och ungdomsvården. Den är skriven av Titti Mattsson.
Förordet är skrivet av Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.
Han avslutar med orden:

Ett barnrättsperspektiv blir aldrig starkare än de personer som tillämpar och tolkar lagstiftningen. Som förälder eller medarbetare i verksamheter som rör barn måste vi ständigt påminna oss om de krav barnkonventionen ställer. Det finns därför aldrig en godtagbar ursäkt för att inte våga se eller agera för barn som far illa.

Jag håller med lagen blir aldrig bättre än hur de som skall utreda eller genomföra ingrepp gör den till. Det lämnas alltför stort utrymme för egna spekulationer och det finns alltför lite att sätta emot då de som skall se till banrens bästa inte gör det.

Boken tar upp begreppet familjetillhörighet men visar på hur det nästan alltid tolkas till att enbart innefatta den biologiska familjen. Men dagens samhälle ser inte ut som förr. Du har familjer som gått isär där föräldrarna har nya partners. Du har homosexuella familjer. Du har far och mor föräldrar som är en del i familjen men glömts bort då man talar om vilka barnen har rätt till. Du har fosterfamiljer där barnen kan ha spenderat hela sitt liv eller största delen av det.

Hon vill att man tittar på familjebegreppet och vem som är barnets familj och då borde ju lagen rimligtvis ändras utifrån det.
Författaren menar att de som barnen ser som sin familj borde vara det centrala. Där har man också grunden i treårsregeln att göra en vårdnadsöverflyttning utifrån att barnet kommit att se dessa föräldrar som sina föräldrar. Hon skriver om hur barnperspektivet skall gå före och om det blir en schism emellan barnperspektivet och föräldrabalken skall barnperspektivet väga tyngst.
Det visste jag men jag har också en dom som visar att det inte är så i praktiken.

Hon skriver om hur fosterbarn oftast har sin trygghet hos familjehemmet, far eller mor föräldrar eller hos pojk- och flickvänner oftast därför att tryggheten inte fanns i det egna hemmet på grund av missbruk eller oförmåga att ta hand om sina barn. Ändå är det de biologiska föräldrarna lagen utgår ifrån.
Hon efterlyser forskning om fosterfamiljen som rättslig institution men även vad gäller vårdnadsöverflyttningar, på vilka grunder man gör dem och på vilka grunder man avslår en sådan begäran.

Boken är mycket läsvärd.