Inget umgänge före mars

Har lyssnat på barnaministeriet som handlar om en mamma som förlorat ett barn. Hon var deprimerad under en period och barnen placerades. Det var ett år sedan. Hon är nu fullt frisk. Ändå fortsätter soc. att mena att barnet skall fortsatt vara placerade. De vill även ta det banret hon har kvar och har haft hela tiden. Mamman har själv varit placerad som liten. Hon visar huset och pekar ut rummet hon bodde i då soc. kom och det hon bodde i i vanliga fall. Trots att de kom in anmälningar runt henne själv som liten nonchalerades de.

Det visar sig också att det är samma handläggare som placerade henne som barn som nu placerade hennes barn. Orsaken verkar inte vara oförmåga inte heller brister i föräldrarollen utan det faktum att hon tidigare varit placerad.

Tillsist faller LVU i rätt hon får tillbaka tösen, men inte pojken.
Soc. ger sig inte utan fortsätter och försöker t.o.m ta tösen igen.
Samma handläggare som placerade henne som liten handlägger nu hennes ärende och placerar hennes barn. Samma handläggare som inte lyssnade då hon talde om att hon utsattes för kränkning tar henns barn ifrån henne. Hon sa i en intrevju att hon hade ju helhetsbilden, hon hade ju varit med så länge så hon kunde se att trtos att det inte visat sig än skulle barnen säkert fara illa utav att vara med sin mamma så de placerades tydligen i förebyggnade syfte. men så får det inte gå till.
Som jag säger det händer på båda sidor. Handläggare har för mycket makt. Man har inget att sätta emot.

Igår fick vi veta att inget beslut har tagits runt om vi skall få träffa barnen igen. Det har skjutits upp flera veckor minst til mars om jag förstod det hela rätt.

Jag förstår inte, de har en dom som säger att barnen ser oss som sina föräldrar att en förutsätting för att de skall bo kvar där de är är att de får ha ett fortsatt umgängn med oss. Att det skall högprioriteras.
Det borde vara självklart att barn som är 6 och 7 år har ett behov av sina föräldrar, vilka är vi enligt domen.
Två expertvittnen har uttalat sig runt anknytning och hur viktigt det är och ansåg ju att barnen skulle flyttas hem till oss igen.

Nu skall de istället utreda barnen behov av oss och om de överhuvudet taget har något behov av oss och vad det isåfall innebär. Det handlar alltså inte längre om när vi skall få träffas utan om vi skall träffas överhuvudet taget.
Trtos att domen är tydlig skall det alltså utredas om det stämmer och de behöver göra som domen säger, eller? Det verkar snarare vara så att man letar efter någon som bekräftar deras tes att vi inte skulle vara viktiga för barnen utan kan plockas bort.

De hävdar att barnen nu skall ha lugn och ro och det skall tydligen vara ifrån oss trots att det är oss de ser som sina föräldrar. Man undrar om det inte är någon som förstår vikten av anknytning därnere. Undrar hur många av dem som har barn själva. Handläggaren från början hade det inte. Hon som är ansvarig för kontakten med oss nu bor med sin mamma så gissningsvis har hon heller inga barn. Likaså med ett flertal andra jag har haft kontakt med. Är det därför de inte begriper eller vill de bara inte se?

Kontentan blir: trots en dom som säger att umgängena med oss är en förutsättnign och skall högprioriteras så stängs de av och det bli 2 på 6 månader. Är det någon annan som förstår som kan förklara för mig för jag begriper då inte vart barnperspektivet är i det.