Bryt trenden

Fick höra att även tog upp anknytning på knatte timmen http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3888 på 6.45 tar de upp programmet från dagens barnaministeriet.
De konstaterar att mamman slår i underläge. De menar att det handlar om inlärning. Både mamman och mormor hade varit fosterhemsplacerad. Men isåfall skulle det vara "kört". De säger att man kan sätta in stöd tidgt då någon är gravid och lära i hur man skall vara. Men då utgår man ifrån att man inte kan bara för att man varit placerad. Vem säger att det kommer bli problem? Det vet man ju inte innan.
Sedan förstår jag inte varför man placerar om det isåfall inte blir någon förbättring mer än för stunden. Om man inte bryter något. Det är ju för att bryta en fel inlärning varför placerar man då?

Nu kom det ju fram i programmet att det inte verkade vara något bra familjehem hon bott i och då blev det kanske inget med den inlärningen till hur det skulle fungera men jag tror inte att det är så lätt.

Om man haft en dålig uppväxt så kan det också vara så att man vet ju precis hur man vill att det inte skalla vara. Det finns ju andra som påverkar, andra som kan visa hur det skall vara.
Man kan inte göra det så enkelt för sig att ta barn bara för att deras föräldrar har varit placerade. Man kan få den inlärningen eller insynen på andra sätt.

Minns hur en vän berättade om en gång hon stod och strök hemma hos en familj. De skulle äta och hon hängde där rätt mycket och erbjöd sig väl för att slippa gå hem. Hon hörde hur de kärleksgnabbades i köket och grät för att det hon aldrig upplevt det i sin familj. Hon har nu egna barn och är faktiskt även fostermamma. Mer kärleksfull mamma får man leta efter. Hon har berättat om sin uppväxt och så här i efterhand borde nog hon och hennes syskon också varit placerade men fick bo kvar.
Hennes mamma hade ett flertal andra män, de flyttade runt och blev slagna. det blev många förr i tiden, ingen reagerade på det.
Barnen lämnades mycket ensamma eftersom föräldrarna hade jobb som gjorde att de var borta. Hon gick tillsist som ung vuxen till en bra psykolog som talade om för henne att man behöver inte bli som sina föräldrar. Det är man själv som bestämmer vilket liv man vill ha. Vilken person man vill bli och får man inte det man behöver hemma får man se till att få det någon annan stans. Hon ”adopterade” en äldre kvinna, en mamma på varje nytt ställe hon kom till. En kvinna hon kunde vända sig till när hon behövde mamma råd. Några har hon kvar kontakten med även idag. Hon diskuterade mycket med dem runt hur de skulle göra i olika sammanhang och lärde sig på det sättet. Hon gick kurser och läste böcker runt relationer och i barnuppfostran. Man kan förändra sin framtid om man bara tillåts. Men då gäller det att det inte sitter en gammal handläggare som varit inblandad i ens liv sedan tidigare och redan dömt ut.