Lagen finns redan

Ja då var då gårdagens Uppdrag granskning om oss igen.
http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=671
Lagen måste ändras om den kan tolkas som den gör.
Kraven på att efterleva den behöer skärpas. riktlinjer för hur och när behöver bli tydligare.

Direkt efter programmet ringde jag Kenneth J (C) han som var med ifrån riksdagen. Ordförande i socialutskottet. De som bereder lagarna för sociala frågor.
Jag frågade om de kommer göra något nu eller vad som skall till. Han upprepade som i programmet att de har mycket andra saker på gång vilket jag redan vet om.
Men sa jag inte då det gäller detta eller dessa barn. Det bekräftade han också. Han skulle tala med några om det idag så får vi se. Men han menade att lagen redan finns men inte efterlevs vilket var kommunernas ansvar. Det inte var lagen som behövde ändras utan man isåfall skulle fundera på vad det är som gör att lagen inte följs.

Redan hittar jag många röster som höjs med just kravet om en förändring. Här ordförande på adoptionscentrum.
http://debatt.svt.se/2011/11/30/en-trygg-tillvaro-ar-viktigare-an-biologiska-foraldrar/
Han kräver liksom fler och fler att lagen ändras utifrån vad som hänt oss. Han skriver att en trygg tilvaro är viktigare än biologiska föräldrar för barns välmåenden.

GP i ledaren lyfter samma fråga. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.787852-blod-inte-tjockare-an-karlek
Även här lyfts problemet att lagen verkar vara skriven för barn som är större, barn som redan har en anknytning till sina föräldrar.
Det står:

Skrivningen i Föräldrabalken om att socialnämnden "när ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år bör överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden" har ingen tyngd. I stället ger i praktiken LVU olämpliga bioföräldrar vetorätt och dragkampen om barnet kan fortsätta under hela uppväxten.
I Uppdrag granskning görs en jämförelse med anglosaxiska länder. Där har den biologiska föräldern omkring två år på sig att ordna upp sitt liv. Sedan görs en permanent vårdnadsöverflyttning. Detta för att det är i barnens intresse att de vet var de hör hemma. Likadant borde det vara i Sverige. Vi behöver en lag som slår fast att om ett barn varit placerat en längre tid har det barnet rätt att stanna kvar där även om de biologiska föräldrarna reder ut sina problem.

Det är bara att den lagen finns redan. Problemet är att den inte följs. Istället kommer man med tolkningar precis som i vårt fall att det skulle vara för barnets bästa att föräldrar finns kvar och har veto rätt till vilket pris som helst. Men priset betalas av otrygga barn.
Här var tanken att man skulle få en dom som testade vart barnen hade sin anknytning och hur tungt den skulle väga, och visst slår man fast att barnen har hela sin anknytning men sedan drar man slutsatsen att det är viktigare att samarbetet men mamman fungerar än att barnen skall vara trygga.
Alltså ett vuxenperspektiv.

Agneta Åhlund från Rädda barnen efterlyste att om det blir en tvist mellan vad som är bäst för barnet och förälderns vilja så skall barnsets bästa väga tyngre. Det står redan i lagen ändå väljer man att döma till mammans fördel. Dessutom på en lögn om att samarbetet nu fungerar så bra.
Återigen det är en skyddsplacering och det finns alltså inget samarbete.
Mammans advokat står dessutom och säger att dragkampen inte är slut utan hon kommer att fortsätta försöka få hem dem. De skall alltså fortsätta leva under otrygga momständigheter på grund av mamman, DET ÄR INGET BARNPERSPEKTIV. Evalotta Grip säger dessutom att ingen får missförstå henne det är ju för barnens skull.
Det är inte klokt skulle jag vilja påstå och som sagt så långt ifrån barnperspektiv man kan komma.
Frågan är bara hur i hela friden ordfröande i nämnden kunde rösta emot ett överklagande. Man ville få testat hur tungt psykologiska föräldrar skall vägas och det fick man inte. Istället avgör han med sin utslagsröst att man skall lägga sig, att det inte är någon ide att överklaga.
Vad säger man? Det finns inga ord.

Som sagt många kräver en ändring vilket är bra men jag undrar om det skall bli till priset av de två små som bodde hos oss. Vad hjälper det de två om andra får det bättre. Det är bra men det hjälper som sagt inte dem.