Vem gör vad?

Hittade en artikel på newsmill av min favorit bloggare http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/11/en-egen-socialsekreterare-f-r-barn-som-beh-ver-hj-lp-r-cker-inte
Hon skriver:

Självklart är det bra att de berörda barnen får en egen socialsekreterare, men det är verkningslöst för kvalitetsutvecklingen om inte arbetssättet förändras.
Socialsekreterare som möter de placerade barnen och deras familjehemsföräldrar borde vara välutbildad, ha erfarenhet, trevlig, kunna kommunicera med barnet och de vuxna i familjehemmet så att de förstår varandra och ha barnets perspektiv som fokus. Visst låter det som logiska förväntningar på en socialsekreterare som arbetar för barnets bästa?

Hon fortsätter:

Ett barn som placeras inom familjehemsvården har ofta problem med skolarbetet, det kan vara inlärningssvårigheter eller att de har hamnat så långt efter alla andra elever att allting känns hopplös. Det är familjehemsföräldern som som sitter vid köksbordet och försöker hitta ett sätt som motiverar barnet att göra läxor, det är familjehemsföräldern som behöver hitta alternativa sätt för att förklara när barnet inte förstår uppgiften. Det är ingen socialsekreterare som gör läxor med dessa barn. Dessutom har jag under mina nio år som familjehemsförälder aldrig haft någon från socialen med mig på skolmöten, det är jag som som kämpat med rektorer och lärare för att få till en skolgång som anpassas efter barnets förutsättningar.
Socialsekreteraren är inte den som ser till att det placerade barnet får möjlighet till fritidsintressen, de skjutsar aldrig till fotbollsträningar eller ser teaterföreställningar. Det är inte heller socialsekreteraren som arbetar för att höja barnets allmänbildning, de går aldrig på museum eller åker slalom med det placerade barnet. Socialsekreteraren behöver inte hantera aggressiva utbrott eller tonåringar som skär sig i armarna på nätterna. Det är familjehemsföräldern som är spindeln i nätet. Det är familjehemsföräldrarna som är den stora sambandscentralen som får det att fungera mellan det placerade barnet och socialtjänsten, skola, BUP och de biologiska föräldrarna. Det är de vuxna i familjehemmet som lever med barnet dygnen runt och upplever familjehemsföräldrarna att uppdraget är begripligt, hanterbart och meningsfullt, ökar förutsättningarna för att det enskilda barnet ska få en fungerande skolgång, socialutveckling och må bra

Vad jag håller med. När skall det arbete vi lägger ner börja uppskattas för vad det är? När skall synen på vårt arbete uppdatteras och värdesättas?