Dagen efter domen

Dagen börjar med en artikel i BT http://www.bt.se/nyheter/mark/biologiska-mammans-advokat-(2990205).gm mammans advokat tycker att det är nog. Det kan man tycka om man inte vet att det högsta barnen vill och önskar är att få komma hem, tillbaka till oss igen.
Det står att jag menar att rätten inte förstår barmens anknytning till oss men det gör de nog men tar ändå inte hänsyn till den utan låter andra saker gå före. Var är barnperspektivet i att man vet hur viktig anknytningen är men inte tar hänsyn till den? Som jag skrev igår påstås samarbetsproblemen vara orsak men två vittnen talar om i rätten att de inte fanns och mamman har som sagt själv sagt till nämnden i maj att hon inte har problem med mig. Vad har hänt sedan i Maj då vi inte träffats? Det bra samarbetet med det nuvarande familjehemmet skall vara en annan orsak trots att det inte ens finns.

I Hn http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1397481-barnen-blir-kvar-i-det-nya-familjehemmet
Står det att: Kammarrätten stöder sig på LVU:s skrivning om att barn ska kunna återförenas med sina biologiska föräldrar. Det behovet kan säkrast säkerställas om barnen, enligt moderns önskemål, är kvar i det nuvarande familjehemmet.
Då undrar jag hur länge skall man fortsätta med hemtagningsförsök när nu fem kommuner gjort bedömningen att hon inte är lämplig. Trots idoga försök har det inte lyckats och Mark inte heller längre tror på en hemflytt. Hur länge skall ett barn kunna ryckas upp och flyttas på gång på gång för att en förälder skall få en chans till?

På radio Sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894 där ligger en längre intervju med mig, en med ordförande i utskottet och en med ordförande i nämnden.
Även i GP ligger en artikel. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.751152-fosterbarn-kvar-i-nya-familjehemmet Där kommer en längre intrevju.

Även på GT http://gt.expressen.se/nyheter/1.2594276/forlorade-kampen-om-barnen-i-mark
Här menar man att det är mitt bloggande som skulle vara orsak till att man inte kan flytta tillbaka barnen men om jag inte bloggat hade vi inte ens varit i rätt.

Jag hoppas nu på att nämnden ändå väljer att överklaga. Högsta förvaltningsdomstolen tar bara ärenden som kan vara prejuridicerinade. Vi har i Sverige en treårs regel och barnen hade bott fyra år. Frågan är hur tungt det skall väga, det behöver testas i högsta instans för att få veta hur det skall hanteras.