En bloggare som har kontakt med familjen skriver http://www.alternativ-debatt.se/ under
”Nygammalt LVU åter i Mark.”om de konstiga turerna i ärendet.
Visst ser det för utomstående ut som det nu borde vara OK när två instanser både förvaltningsrätten och kammarrätten gör samma bedömning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4601673 men när man får höra att i första instans låg en utredning till grund som börjar med att de vare sig varit hemma hos familjen talat med dem eller deras barn och bedömer deras boende miljö genom att titta in genom fönstren trotsa att de inte når upp. En utredningsexpert visar på det undermåliga i utredningen och har aldrig stött på något liknande under hela sin tid som utredare. Att ca 30 dokument från vänner, BUP, skola och psykologer bara försvunnit.
Att kammarrätten sedan nekade dem muntligt framställan och gick på samma dokumentation som första instans innebär att det kanske inte är så konstigt att de gjorde samma bedömning.
Det konstiga är, tycker jag att om någon begår ett brott och saken tas upp i tingsrätt kan det alltid överklagas. Där har rätten inte rätt at neka muntlig framställan men det har de i denna sorts ärenden. Varför är det skillnad beroende på vilken rättsinstans man hamnar i? Hur skall man kunna försvara sig om man inte ens får komma dit? Hur kan det anses rättsäkert ?
Familjen polisanmälas men det har visst lagts ner alla misstankar emot dem för andra gången. http://www.punktinsatser.com/se/stat-kommun-landsting/186/marks-kommun-polisutredning-nedlagd
Själv har jag blivit ombedd att sluta blogga. Inte bara ifrån en person utan ifrån flera. Det gagnar inte vår sak har jag fått höra. Särskilt om jag lägger mig i de andra ärendena. I bästa välmening men ändå. Att försöka stoppa någon från att använda sin yttrande frihet är i sig ett brott.
Att jag berättar det kommer säkert att vändas emot mig men jag har som sagt fått det ifrån flera håll.
Jag känner att sluta blogga skulle underminera min trovärdighet. Det är redan sådana som menat att jag försöker dölja saker jag tidigare skrivit när jag stängde den första bloggen. Att jag inte skulle stå för de. Men det stämmer alltså inte. Det fanns andra orsaker.
Sedan har vi ju faktiskt inte barnen hemma än och återigen strular det med umgänget. De har inte träffat oss på fyra månader.
Sedan är det ingen som tar över kampen för att ändra lagar för utsatta barn på det sätt jag gör även om det finns många som jobbar för det på sitt sätt.
Skulle jag stänga bloggen så är det ingen som tar över allt jag kämpat för allt jag uppnått faller på något sätt.
Men det man kan undra varför det är så farligt att jag bloggar? Varför gillas det inte att jag skriver om andra ärenden? Vad är det man inte vill skall komma fram?
Jag förstår att de inte vill ha uppmärksamheten men det är ju faktiskt vad man får stå ut med när man gjort så mycket fel och vi de drabbade har inte kompenserats än. Inte på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar