Inte en gång till...

Då händer det igen.
Jag har fått ett rekommenderat brev som skall lösas ut för 196 kr.

Det kan inte vaar det jag begärde i december för det fick jag ju avslag på att få ut. Trots att jag har rätt att läsa. Då jag överklagade hänvisade de til att jag skulle vara 6 dagar för sen med överklagan. Men jag skall inte ens behöva överklaga.
Sedan har advokaten begärt att få ut det men det borde de isåfall skicka till honom.
För ca. en vecka sedan begärde jag att få ta del av allt som står om oss i utredningen de nu gjort. Det skulle kunna vara det. Men då hjar det gått fort denhär gången. Men eftersom jag begärde4 de delar som hadnlar om oss får de inte ta betalt. Skulle kunna gissa mig till att det skulle kunna vara den men 100 papper om man räknar 2 kr styck?
Ingen förvarning om att de skall skicka något som kostar.

Den här gången löser jag inte ut det. då får de skicka det igen utan kav på betalning.
Att de inte lär sig.
De får inte ta betalt för att jag skal få läsa det de skrivit om mig. Och hade jag begärt ut annat får de bara ta betalat om de förvarnar om det först. Jag förstår inte att det skall vara så svårt att lära sig vad lagen säger och göra så.

Pratade med en av familjerna innan helgen. Frågade hur det gått. Jo ”deras placering” skulle fått flytta till ett ungbo. Han skulle fått hjälp med pengar till möbler och personalen skulle åkt med honom och sett till att det blev så. De skulle även se till att han kom upp på mornarna och till skolan. Men de hade inte sett till vare sig pengar, personal, eller möbler.
Till sist hade han fått en säng av en kompis och flyttade in i alla fall. Men ingen som hjälpte honom att komma up på morgonen så det blev skolk och fester. Tillsist insåg han själv att det inte gick och flyttade tillbaka till fosterfamiljen.
Där bor en tjej till som egentligen är för gammal men inte får hjälp att ta sig därifrån. Skall hon bo kvar skall hon begära det själv men hon har ingen handläggare alltså finns det ingen hon kan begära av.

Det innebär i praktiken att de står med två barn som de egentligen inte skall ha, som de inte vet om de får ersättning för. Ungdomarna själva har vare sig vårdplan, genomförande plan eller handläggare. Familjen känner att de kan ju inte bara slänga ut dem. Man blir bara trött.

Eller mamman som jag berättade om i förra inlägget hon som bloggar på http://vonlocksley.blogspot.com/2011/04/skandalkommunen.html Och så hör man kommunalordförande som säger i TV att det är rättsäkert och att de rättat till alla ärendena direkt efter socialstyrelsens kritik, alla ärendena är tillrättade utom några få. Det stämmer inte, det stämmer inte på långa vägar. Och de fortsätter göra mer fel och samma fel och fler anmälningar blir det.
Det känns som uttröttningsmetoden. De försöker få alla drabbade att tröttna, ge upp så de kan fortsätta som tidigare.