Vad är viktigast?

Jag har gått och funderat på en sak. Något man stött på i samhället är att materiella saker är viktigare än mänskor och människors liv.
Även socialstyrelsens kritik blir ett bevis för det.

Det enda som man verkar bry sig om är det organisatoriska, det är det som man lägger krutet på att rätta till och det är där den värsta kritiken är riktad. Det är det som på något sätt blir det viktigaste.

Men det är sådant som de skulle gjort från början.

De rättar till saker som de gjort fel, där de inte följt lagen ex inte haft vårdplaner, genomförande planer, inte talat med de placerade ungdomarna, inte har handläggare m.m. men det är ju sådant som de skulle gjort från början. Och varför får de månad efter månad på sig för att ordna till det de skulle gjort från början trots att de verkar vara helt okababla. Hur många chanser skall de få?
Om de gjort det de skulle så skulle inget av detta hänt från första början.

Varför talar man inte om kompensationer till de som drabbats av deras hantering? Nej de skall till och med ha kvar samma personal och nu med en ”bättre” ledning skall de nog gå att lita på. Nu med en annan ledning kommer personalen nog att göra sina jobb, och följa lagen.
Sedan möts de drabbade av ledning, nyanställd eller konsulterad personal som gör exakt samma fel. De hör inte av sig för inte in i akterna, underlåtenhet att ta in material som stödjer annat än deras tes. De vägrar lämna ut offentliga handlingar och nekar andra saker man har rätt till.
Det finns människor som blivit av med både barn, ekonomi, självförtroende hälsa men dem talar man tyst om utan istället så är det personalen som det är synd om för de har ju en så svår arbetsbelastning nu när de skall lära sig och börjar göra rätt. Nu är de på god väg.

Jag har redan nämnt det men gör det igen av de 13 ärenden jag har kontakt med har man inte sett en enda konsekvens ändå säger de att de är på rätt väg. Varför är det bara det organisatoriska som är viktigt? Människorna då? Återigen skall de drabbade vänta medan organisationen ordnas upp på deras bekostnad samtidigt som felen mot dem fortsätter och de förväntas vara förståelsen för det är ju så jobbigt för personalen.
Återigen ser vi att tingen är viktigare än människan.
Det är oftast hårdare straff för ekonomisk brottslighet än för mord.

Om en person missköter sig tillräckligt eller inte har förmågan att hantera sitt liv i samhället så tar samhället över. De får en förmyndare. Likaså om det gäller ett företag. Om det missköts så får det en förvaltare. Men en kommun kan missköta sig å det gravaste men de förlorar inte rätten att handskas med människor som de redan förstört livet för. De får dessutom månad efter månad på sig att rättat till de organisatoriska bristerna. De som inte skulle ha funnits från början för får de bara tillräckligt med tid på sig så kanske de lär sig göra rätt på sikt. Hur många som far illa i hanteringen är inte det viktiga?
Då är den lilla mänskan i samhället inte mycket värd. Man har ingenting att sätta emot utan man utelämnas helt till andra som inte bryr sig eller som gör allt för att dölja sina egna fel.

När skall det viktiga bli det viktigaste? När skall det bli viktigare att rättat till felen mot den enskilde än att rättat till de fel man inte borde ha gjort från början? När blir det viktigare att kompensera den enskilde? Självklart skall man fastställa att det inte händer igen men det skulle ju inte ens hänt ifrån början. Visst rena lagbrott skall inte få förekomma och de skall rättas till men felen som begåtts mot den enskilde som i många fall fått sina liv förstörda då? Vad händer med dem? När skall de börja kompenseras? När skall det bli viktigt? När skall de bli viktigare än personalen som det hela tiden är så synd om?
De har utbildning, vet vad som gäller och de har till och med kvar sina jobb samtidigt som de fortsätter att rassera vissa familjer i en ren häxjakt utan motiv eller orsak eller grund. Hur kan det vara möjligt?

Talade med en familj där förvaltningen nu vill starta ytterligare en utredning bara för att ingen av utredningarna man gjort tidigare hade lett till något. Problemet är bara att det inte skulle ha startats någon från början, ändå har det gjorts tre? Samtidigt har man raserat hela deras liv, ekonomi, deras karriär och om de fortsätter snart deras familj.
En utredning får inte startas utan en anmäla alltså hittar man på en själv, man hittar på en utan att träffa familjen, utan att träffa barnen utan att ha varit där, utan andra skäl än att man inte fick fram något från början, bara för att det man gjorde då men inte skulle gjort inte ledde till något. Jo nu vill de ha en ny utredning, man vill undersöka hur deras barn mår.
Det kallar jag häxjakt. Man letar något som kan användas mot dem i en fortsatt jakt på bevis för att man inte gjorde fel från början precis som med oss. Man påstår att det fanns nog orsak, vi hade nog gjort något som orsakat att de var tvungna att göra som de gjorde om inte annat så efter ett års smutskastning när de trasat sönder mänskor så blir det i sig orsaken, det var det vi trodde, vad var det vi sa. Nu ser ni att det fanns skäl. Sedan att man åstadkommit dem själv är det ingen som talar om.

Nej de är ju på god väg att rätta till, och vi borde vara nöjda över att de fått så mycket kritik. Att de får så mycket tid på sig att rätta till för att säkerställa att det inte händer igen. Vi skall vara nöjda med att de personer är omplacerade får ta andra ärenden än våra trots att man vet vad de kan åstakomma/rasera i människors liv. Vi skall vara nöjda för att det viktigaste är ju förvaltningen, organisationen inte vi som drabbats av deras hantering.

NEJ, det måste bli allvarligare att våldföra sig på människor än på saker. Det skall/böra vara viktigare att rättat till de fel som begåtts mot de drabbade och de rena lagbrotten skall man förvänta sig att de skall rättat till ändå.
Det borde vara böter och åtal direkt för att de inte följt lagen sedan böter, åtal och rejäla kompensationer till de människor de utsatt.