Igår hade jag varken tid eller lust att blogga.
Hade fått ett mail runt en artikel i kristdemokraten . http://kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=30651 en artikel där Patrik Nyberg intervjuar Minister Maria Larsson.
Det som irriterar mig är bara att man alltid talar om hur man skall få bättre familjehem och hur de skall få utbildning och granskas så att de inte gör fel men kraven på handläggarna de som faktiskt bestämmer då?
Man undersöker om kommunerna har beredskap för hur man hanterar om ett hem eller en institution gör fel och det är bra, dt behövs men ingen talar om hur man gör om en handläggare gör fel. Enhetschefer håller dem bakom ryggen, man nekas företräde inför nämnden och nämndemän litar på förvaltningen som säger att det är familjehemmet det är fel på och så hänvisar man till sekretess.
Man skall ha en beredskap för det ena men inte det andra. Man skall kontrollera familjehem och institutioner men varför inte kontrollera förvaltningar, handläggare och handläggningen? Visst gör socialstryelsen stickprov men det räcker inte, det märks ju i vårt fall.
Det är handläggarna som tar besluten och rekommenderar vad som skall hända. Det är deras beslut barnen får leva med och konsekvenserna av dem. Och när vi som familjehem ser hur barnen i vissa fall mår dåligt av dessa beslut och vi protesterar för att vi ser vad det får för konsekvenser för barnen så ses vi som problem och plockas i vissa fall bort.
Vi ser och hör barnen men plocks bort av dem som borde göra det, just utav den anledningen att de som borde göra det, har betalt för att göra det inte gör det utan vi gör det, hör dem. Ändå säger lagen att barnen skall komma till tals, de skall höras. Även väldigt små barn.
På barnrättsdagarna sa föresten Maria Larsson att vid granskningar, kritk skall även barnen höras. Vad jag vet så har socialstyrelsen inte talat med barnen, hört vad de vill.
Var ju på studiebesök på universitet i Örebro. Jag fick veta att där är alla föreläsningar för socionomer frivilliga. Det hade rektorn bestämt. Vet inte om det är så på fler ställen men för mig är det helt galet.
Den föreläsning jag ar på var det ca 30 av 140 elever. Skrämmande och de skall ha människors liv i sina händer. De kan inte lära sig allt bara genom att läsa och går de inte på föreläsningarna kan man ifrågasätta om de läser kurslitteraturen heller. Hur intresserade de är. Jag vet att det finns de som verkligen går in för sin utbildning också och som blir bra handläggare, men de är för få och kraven på de som läser, om det är frivilligt är för dåliga.
Jag har själv läst och jag vet att det är många som ”fuskar”, att en del går igenom hela universitet utan att läsa en enda kursbok. Det går även om man inte tror det. Eftersom det numera går ut på att skriva essäer eller projekt så handlar det mer om att formulera sig på rätt sätt. Kunna argumentera för sin sak.
I Mark skyllde de på att det var så många nyutbildade att det var en anledning till att de blev så fel men då jag läste fick jag veta att det var vi som var uppdaterade och nästan överambitiösa av rädsla för att göra fel och därför dubbelkollade allt. Gäller det inte nyutbildade socionomer? Eller gäller det inte de som jobbar i Mark? Eller är det de f.d. politikernas syn på personalen eller är det bara något de f.d. politikerna säger för att skylla ifrån sig, slippa ta eget ansvar?
Det personliga ansvaret för myndighetspersoner tog ju föresten Palme bort. De har inte ens personligt ansvar för det de gör trots att de hanterar andra mänsikors liv. Om du har personligt ansvar som läkare varför inte som handläggare? Du har mänskors liv i dina händer i båda fallen.
I artikeln svarar ministern Maria L att hon skall göra allt för att situationen skall bli bättre för familjehemmen men vad hjälper det om fötterna dras undan på oss genom knasiga beslut? Om vi har få eller inga möjligheter att påverka? Det som gör att vi slutar är inte främst dåliga villkor utan att vi behandlas i vissa fall som skit av vissa handläggare. Villkoren påverkar mest rekryteringen av nya familjehem men avgör bara i undantagsfall om man fortsätter eller inte.
En bok för god hand läggning? är det för familjehemmen eller handläggarna? Om de blivande handläggarna, eleverna som utbildar sig till socionomer inte bryr sig mer om utbildningen utan skippar föreläsningarna så hjälper det inte hur många handböcker de än får. Handläggarna är inte där när vi står med barnen som är svikna eller besvikna efter deras beslut.
På barnrättsdagarna hörde vi på seminarier efter seminarier att det vi gör är ovärderligt men vi har inget att säga till om, vi är inte part, hörs sällan i domstol och vårt ord väger lätt i jämförelse med en handläggares som i bästa fall bara träffat barnen ett par gånger per år. Vi hör barnen och får i många fall kämpa mot de som inte gör det. Se bara i vårt fall. Vi hörde barnen, vi protesterade och de körde över både oss och barnen.
Ca 20 000 barn placeras per år. Har Sverige råd att inte lyssna på vad familjehemmen har att säga? Har Sverige råd att behandla dem som man gör?
Jag tror inte att avslöjandena om att det funnits dåliga familjehem gör att det är svårare att få nya däremot berättelser om sådana som oss, familjehem som behandlas illa utan chans till upprättelse och vi är ju många.
Med de jag har kontakt med är vi uppe i över 45 barn. Säg att det är ca 30 familjehem. runt dem finns kanske 5 familjehem som ser och bestämmer sig att inte ta fler ärendena efter det de harutifrån det de sett. Lägg sedan till alla de familjer runt dem som kunde tänka sig att ställa upp som familjehem men som backar ur. Säg att det är 10 runt varje. Det är 450 hem man förlorat bara runt dem jag har kontakt med. Sedan har ju inte jag kontakt med alla som drabbats så det är många många fler.
Lägg till att vi har varit i TV vilket gör att spridningen av de som backar ur blir ännu större.
Det är ett stort problem och det är ett nationellt problem men den här aspekten är det ingen annan som tar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar