Skyldighet /rättighet

Vet ni att det finns två sorters lagar?
Talde med en kompis som upplyste mig om det. Rättighetslagar och skyldighetslagar. Två exempel är sjuk och hälovårdslagen samt socialtjänstlagen. Båda är ramlagar. Lagar som talar om vilka skyldigheter och rättigheter man har då man vänder sig till en myndighet.

Skyldighetslagarna talar om vad du som myndighet är skyldig att göra ex. hälso- och sjukvårdslagen, Deras vårdgaranti som innebär att myndigheten, sjukvården är skyldig att ge vård inom tre månader annars har du rätt att få vård på ett annat sjukhus och ändå få vården betald. Får du inte det så är det någon som får ta ansvaret och får stå till svars. Det kostar.

Rättighetslagarna talar om vad du har rätt till. Problemet med rättighetslagen är bara att du måste hävda din rätt själv, du måste kräva det du har rätt till själv. Det konstiga är att dit hör socialtjänstlagen.
Ett exempel är att alla enligt socialtjänstlagen har rätt till att leva på en skälig levanadsnivå både då det gäller boende och ekonomi. Men vad som är skälig är en bedömningsfråga. Först måste du alltså ansöka om det du har rätt till men socialtjänsten är inte skyldiga att ge dig det du har rätt till utan de bedömmer, avgör om de anser att det du begär är skäligt eller inte, och de har rätt att neka dig det du har rätt till om de bedömmer det så.

Som sagt både sjukvårdlagen och socialtjänstlagen är ramlagar där man litar på myndigheter.
Men i jämförelsen blir skillnaden tydlig. Inom vården är det tydligt vad de måste göra och gör de inte så händer det något men inom socialtjänstlagen så har vi rätt till men det är socialtjänsten som avgör vad de är skyldiga att göra. Det gör att det blir luddigt och det är handläggarna som avgör och det kan skilja sig mycket från kommun till kommun. Det du har rätt till variera från kommun till kommun.
Det skall inte vara så stor skillnad i hur lagen kan tolkas.

Sedan kan man diskutera vad som händer med dem som av någon anledning inte själva klarar att begära det de har rätt till. Svårt sjuka, missbrukare, eller barn som är för små. Vem ser till att de får det de har rätt till?
Jag har lyft det tidigare behovet av att ändra lagar som är så luddigt skrivna att de kan tolkas olika från kommun till kommun.

Är det en skyldighetslag så har du rätt till en massa saker och det blir konsekvenser om det inte uppfylls medan du om det är en rättighetslag får strida för det du har rätt till och det är inte säkert att du får det ändå.

Hörde på radion om en kommun där det var två barn vars föräldrar gått isär. Skollagen säger att de har rätt till skolskjuts. Skollagen säger också att skolan skall vara kostnadsfri.
De hade begärt skolskjuts ifrån båda boendena eftersom de bodde varannan vecka. Men kommunen sa Nej med hänvisning till att de får neka om det kostar för mycket och det är en rättighetslag (du har rätt till skolskjuts men kommunen är inte skyldig att ge dig det om det kostar för mycket) och kommunnen anser alltså inte att de är skyldiga att ge det barnen har rätt till.
Ändå hade regeringsrätten fastslagit att lagen om att skolgången inte får kosta något gick över lagen om att neka.
Barnen har alltså rätt tillskolskjuts men kommunen behöver inte ge dem det de har rätt till utan nekar. Gissar att det inte är sista ordet sagt där heller men visst är det märkligt att lagar kan tolkas så olika.

I DN hittade jag en artikel runt barn http://www.dn.se/nyheter/sverige/barnet-i-centrum-for-lagandring Det är så att om föräldrar har delad vårdnad om barnen så måste båda skriva på om barnen skall få stöd från ex BUP eller andra instanser. Det innebär att föräldrar som är i luven på varandra och använder barnen som slagträn nekar att skriva på.

Det belyses i en debattartikel i dagens Aftonblad http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8537514.ab

Det har fått regeringen att reagera och nu är det en lagändring på gång. Det skall räcka med en namnteckning.

Att det skall vara så svårt. Det borde vara enkelt och logiskt men inte.
Det är likadant med fosterhemsplacerade barn.
Ett familjehem får inte boka eller se till att barnen får sådan hjälp om inte soicalen, handläggaren accepterar det eller anser att det behövs och det är inte alltid de gör det för det kostar.
Vi fick ju nej. Vi begärde stöd från BUP. Men det stödet och den hjälpen skulle handläggaren ta hand om själv. Utan utbildning och utan att träffa barnen skulle hon ta hand om det och det vet ju alla vid det här laget hur det gick.

Som sagt vi är långt ifrån ett bra tydligt barnperspektiv i Svergie och vi har lång väg att gå innan det blir bättre. Det behöver bättras på i många sammanhang då det gäller lagar som gäller barn, utsatta barn.