fredag 28 januari 2011

Utmattnings metoden

Vet inte riktigt hur jag skall tolka det. Begärde ju ut vår akt. Får den inte. Begär ut barnens akt med det som står om oss. Det får jag inte. När jag är påstridig får jag 400 andra dokument med ett papper att om jag vill ha mer får jag överklaga. De tar dessutom betalt.
Jag skickade räkningen för umgängena och mötena vi hade under hösten. De bekräftar inte ens att de mottagit det. Jag stöter på om det igen utan reaktion. Några pengar har jag inte sett. DEt har gått en månad.

Vet inte om det är "silent treatment" som det kallas. Utmattningsmetoden. Vägrar de svara så kanske jag tröttnar. Samtidigt går de ut i press och säger att de nästan inte får några klagomål längre. Beror det på att folk är nöjda eller är det för att de behandlas som oss och de tillsist gett upp?
Vet flera som inte får det de begär vare sig svar eller annat. Så jag gissar på det sista.

Det är klart man är bara mäniska. Jag undrar av och till om vi överhuvudet taget kommer att få se barnen igen? Om det överhuvudet taget kommer att komma hem? Vad är meningen med alltihop? Allt jag har åstadkommit då det gäller lagändrignar och annat. LSS lagen har sträckts upp nu i år en direkt konsekvens av vad som hänt oss. De höll på med den då jag var uppe i riksdagen första gången och utifrån att jag saknade barnperspektiv runt lagar som rör fosterbarn så tittade de över den också och upptäckte att det inte fanns med där heller.

Alla som är informerade, involverade, halva Sverige känner till och tycker att det är galet men vad händer? INGENTING.

Det är klart att det är nära att man ger upp, många andra har gjort det. Samtidigt blir jag så arg. Hur många har tystats på det här sättet? Inte bara i denhär kommunen utan även i andra. Hur länge skall det här få pågå? Jo så länge vi tillåter det påstår jag. Men jag känner mig så ensam. Många av de jag fått kontakt med har fortfarande inte anmält. Har fortfarande inte orkat, vågat.

Men tiden går, det blir andra nyheter och barnens väl och ve glöms bort. Alla tror ju att de måste hänt något nu, om två ministrar, BO är informerade om två politiker fått avgå, om hela Sverige har ögonen på dem så måste det väl hända något. Men Nej. Inget. Det är tyst.

Skickade just ett mail. En bön om Hjälp, frågade ordförande i nämnd och utskott samt kommunchef vad jag skal göra. Får se vad jag får för svar. De får helgen på sig sedan går jag ut i press.

1 kommentar:

  1. Du får nog tolka det som att de är livrädda för dig och att saken skyfflas runt tills den slutar hos den mest inkompetenta/svagaste medarbetaren - och så blir förstås allt fel. Jag riktigt ser framför mig hur diskussionerna går och hur den svagaste sitter igen med nitlotten dvs er sak.
    Håll ut!

    SvaraRadera