Idag är en sådan där deppar dag när det känns som om det aldrig tar slut att inget händer och man bara är frustrerad arg och ledsen.
Har inget att skriva om och jag känner mig trött.
Fick en berättelse till men där var det en pappa som förlorat sina barn p.g.av en mamma. De hade först delad vårdnad men hon flyttade utomlands och gick till rätten där och begärde en ensam vårdnad och vann. Så han får inte se dem alls. Det är så många ställen där man visar att man inte har något barnperspektiv alls. Barnens rätt till sin far då? Det räknas inte alls?
Som ”våra” de har heller inte fått träffa sin far. Han har inte sett sina barn på snart två år och han får inte ens veta var de finns eftersom han inte är vårdnadshavare.
Han gick till rätten för att få delad vårdnad för att få träffa dem och det är rättegång på gång och under tiden bestämdes att han skulle få umgängen.
Han ringde till förvaltningen och talade om att han vunnit och ville träffa sina barn.
Först hann de inte ordna det för det var sommar (det var förra sommaren, samma sommar som mamman fick träffa dem så mycket så det hann man att ordna.)
Sedan då han hörde av sig igen sa de att de avvaktade domen om vårdande innan de skulle ta beslut. Trots att de så fint talar om barnens rätt till sina föräldrar och har det som argument för att ta dem ifrån oss så gäller det bara då det passar. Här ser man inte till barnens rätt till sin far utan bara till sin mor.
Det får väl bli allt för idag. Hoppas att humöret är bättre imorgon.
Vännen! Det är svårt att trösta när man vet hur det är. Men hoppet måste alltid finnas.
SvaraRaderaDet är otroligt hur många "fall" man känner till, där barn kommer i kläm. Jag har två till i min vänskapskrets. När man krafsar på ytan dyker det upp mer.
Jag hoppas nu att 2011 är det år då många barn ska få sin rätt, att din kamp ska sprida sig som ringar på vattnet..