Inga svar

Fick en länk till en bloggare igen. http://trollan.wordpress.com/2011/01/15/flummiga-tankar-om-engagemang/
Trollan som har tagit upp vårt ätrende till och från

Hon skriver bl.a :
När det gäller Marksbarnen så kritiseras fostermamman för att hon varit så öppen och bloggat. Jag har inte sett att hon skrivit något nedsättande om biomamman utan hon har rakt upp och ner presenterat fakta och varför hon inte såg det som lämpligt att utöka umgänget. Denna öppenhet kom då efter att hon redan förlorat barnen. Det var en del i kampen att hjälpa dem. Att visa hur huvudlöst socialnämnden agerat. Men detta används då emot henne. Vissa människor tycker att detta skulle bevisa hur olämplig hon var. Hon ser barnen som hon tagit hand om som sina egna. En fostermamma som älskar barnen måste helt enkelt vara suspekt. Vilket bara det känns som ett skrämmande samhälle för mig…

Men hur ska man då göra? Jag tycker att fostermamman har gjort rätt – men rent krasst har det ju inte förändrat något. Barnen är fortfarande placerade någon annanstans. Så hur skulle hon agerat? Finns det egentligen något sätt att vinna en kamp? Man kan brinna för något, men vad händer sen? När ska man ge sig? Ska man ge sig någon gång? Hur orkar man fortsätta brinna för att rätta någon orättvisa. Men hur mår man under tiden? Hur blir världsbilden, tron på samhället? Tron på att rättvisan – sanningen ska besegra någongång?


Jag har fortfarande inte fått svar på vad de skickat och förväntar sig att jag skall betala för att få ut. Har heller inte fått vare sig beslut eller utslag på vår begäran om umgänge med barnen under utredningstiden. Har skickat en ny begäran inför mötet i utskottet på torsdag.