Inskolning

I gårdagens BT (Borås Tidning)
http://www.bt.se/nyheter/boras/inskolning-pa-dagis-ingen-barnlek(2245645).gm
Skriver de om hur det är att skola in barn på dagis. Att det inte är någon lätt process och att de har en inskolning på tre veckor.
De räknar alltså med att det alltså tar tre veckor innan barnen litar så mycket på personal de träffat dagligen så att de kan lämnas några timmar så länge de är säkra på att mamma och pappa kommer och hämtar dem igen.

Det skall jämföras med då man tog ”våra”. Det är väl en sak om vi misskött uppdraget men det hade vi inte.
DET FANNS INGEN ANLEDNING ATT OMPLACERA BARNEN.

Tänk er känslan hos barnen då de tror att de skall ”hem” igen och upptäcker att de istället skall åka till nya människor, som de varken träffat eller känner sedan tidigare. De skall lämnas där för att lära känna ytterligare en person som de visserligen träffat tidigare och vet är deras mamma men som de inte känner så väl och aldrig sovit hos eller umgåtts med så många timmar i taget. Där lämnas de igen. Flera dagar i sträck. Där får de bevittna saker de aldrig vare sig sett eller upplevt i sina korta små liv. Hon flyttar dessutom ett flertal gånger så det är hela tiden nya ställen. Rotlösheten måste vara obeskrivlig.

Orsaken till att de får utstå allt detta är att de kanske skall få flytta hem till en mamma de inte vill bo hos, inte känner och inte har någon anknytning till. Ingen har säkerställt eller undersökt att det går utan man skall bara försöka.
Och då hela försöket misslyckas rycks de upp och får flytta ytterligare en gång. Igen till nya mäniskor, ett nytt hus, nya syskon, en ny miljö.

Mamman skall de fortsätta att träffa men de som står för hela deras trygghet får de inte träffa. De som känner dem och kan se och tala om hur de reagerar på behandlingen är bortplockade.

Till ett dagis där de skall lämnas hos ett par kända personer (oftast är en ansvarig) bara för några timmar och med vetskapen att de snart blir hämtade och går det inte så ringer man efter någon av föräldrarna som kommer så tar man tre veckor på sig, men här hanterar man barn på ett sätt som är rent omänskligt.
Är det konstigt att barn som utsätts på det viset blir rotlösa och misstror omgivningen?
Är det konstigt att barn som utsätts på det viset de tappar tron på vuxna?
Är det konstigt att barn som utsätts på det viset blir otrygga och skadas för livet?

På dagis tar man tre veckor på sig för att barnen skall känna sig så trygga att de kan lämnas några timmar men de två små barn som bodde hos oss blev av med hela sitt liv på ett ögonblick. Utan förvarning.Utan förklaring.

BT talar även med en psykolog som säger att: – För små barn är det viktigt med igenkänning och upprepning för att de ska känna sig trygga.

Inget av detta tog man hänsyn till Mark då de små som bott hos oss hela sitt liv omplacerades helt utan anledning eller grund. Utan förvarning rycktes de upp och förlorade allt som de sett som sitt, allt som de sett som sin trygghet.
Sedan behandlar men dem på ett sätt som går emot allt man vet fungerar. Allt vad utredningar och forskning visat krävs eller behövs för att det skall fungera. Trots att man vet hur barn som behandlas på det viset reagerar och vad konsekvenserna blir. Ett experiment som från början var dömt att misslyckas.

Ändå har den förra ordföranden Owe E ”mage” att de har ett tydligt barnperspektiv i allt de gör, för att sedan säga att han inget visste. Orförande i utskottet Ann H som tog beslutet menar fortfarande att hon tog rätt beslut och att det är henne det är mest synd om som både får gå på terapi och har börjat röka. Synden straffar sig själt brukar man säga och vissa straffar den snabbare än andra. Det är inte mer än rätt att samvetatet gnager hål i vetskapen för vad de tillfogat dessa barn och andra.
Anita L som var ordförande efter Owes avhopp menar ochså att de inte vet om de gjort fel trots all kritik. Redan i mars i krtiken i vårt ärende menade socialstyrelsen att de visade brist på barnperspektiv. Men Anita L vet inte om det var rätt eller fel.

Patrik L som tog över efter Ann backar även ha beslutet och går emot både vår önskan att få träffa barnen. Deras egen önskan att få träffa oss och socialstyrelsen kritk att vi inte får träffa dem, likaså förvaltningens eget förslag och avslår begäran med hänvisning till att vi skulle gjort ett avslut utan att veta om det, ett avslut som dessutom togs bort då utrednigen skulle visa vart barnen skulle bo och vi var ett av allternativen.

Fortfarande inte tillstymmelse till ånger, ursäkt eller försök att rätta till de misstag som begåtts.
Ingen insikt eller förståelse för vad man gjort eller tillfogat dessa små.