Sommarlov utan pengar

Hur är det att ha sommarlov utan pengar? Hemskt. Att inte kiunna åka någon stans. Att inte kunna göra något. Se alla andra åjka bort. komma till skolan och höra alla berätta om hur roligt de haft det och hur mycket de gjort.
http://m.gp.se/nyheter/kronika/1.2772429-emmy-rasper-jag-vet-hur-det-ar-med-sommarlov-utan-pengar?

Det är sommaren 1996, jag är 13 år och har sommarlov. Om det är sol kan vi cykla och bada. Det gör vi ofta. Jag och mamma. Eller jag och mina kompisar. Då kan man packa ner massäck och ba cykla iväg. Känna friheten och vinden i håret. Ha roligt en hel dag. Nästan gratis. Men det är inte sol, molnen är gråa, det regnar och inget är skoj. Jo, en sak är skoj. Jag har fått låna en kompis nintendo över sommaren. För jag har inget och hon har annat för sig. Så där ligger jag på mitt rum och spelar Super Mario medan regnet slår mot fönstret.
Ja, jag har faktiskt en tv på mitt rum. Värsta lyxen. Önskade mig en tv i julklapp förra julen. Hade skrivit en önskelista och satt upp på kylskåpet. Fast sen slängde jag önskelistan. Vissa barn skriver helt enkelt inte önskelistor. Jag vet. Vi klarar oss varje månad. Vi har mat och ett hem. Men det finns inga extra pengar bara för att det är jul, sommar eller födelsedag. Jag vet och jag vet att jag inte kan skriva önskelistor fyllda med dyra saker som tv-apparater. Men mamma gör allt hon kan, lyfter berg och trollar fram guld ur sand. Den julen fick vi julklappspengar av Svenska kyrkan. Under granen stod en begagnad liten tv och jag blev så glad att det knappt gick att känna efter.
Ibland debatteras situationen för barn som växer upp i hem med lite pengar. Ibland kallas det barnfattigdom. Det är ett relativt begrepp och ofta fastnar diskussionen i just definitionen. Det är inte min roll att debattera det begreppet. Men jag vet att jag som barn med lite pengar var väldigt medveten om just bristen på pengar och hur mycket allting kostar. Jag vet att det är pinsamt att inte kunna följa med och göra aktiviteter eller att inte ha likadana saker som sina kompisar.
Det är en känsla av skam som är svår att placera för ett barn. Svår att separera från det egna jaget, svårt att inte känna att det är ens eget fel. Det regnar mycket i Göteborg den här sommaren och jag tänker på er som var som jag. Jag vet.

Det är ju inte alla som har turen att bo vid en sjö så att bad är gratis.  Var i stugan i veckan och tog med en ensam mamma och hennes flicka. Det var deras enda semester. Vad roligt vi hade och vad mycekt vi hann med. Och det roligaste var att få ge dem sommarens minne.