Monster barn

Förr var barn allas ansvar och alla lade sig i om man såg något som var på tok. Barn hade respekt för vuxna. Så är det inte idag vilket en krönikör lyfter
http://www.corren.se/bostad/carinaskronika/vad-sysslar-ni-med-foraldrar-8166336.aspx

Jag vet att det finns barn med handikapp eller olika diagnoser som gör att de inte uppträder som andra. Det är inte om dem jag pratar här. Jag pratar om ungar vars föräldrar fullständigt har abdikerat, som idkar ”fri uppfostran” och låter sin avkomma bete sig hur som helst, oavsett om de förpestar för alla i omgivningen.
När blev det så här och varför? Att barn dikterar villkoren och flata vuxna bara suckar lätt och låter dem hållas.

Hur sjutton ska det gå för de här monsterungarna framöver? Vem ska stå ut med dem och vem ska en dag vilja anställa dem?

Kalla mig gammeldags ni. Kalla mig stofil. Men vilken vargflock, vilket schimpansgäng och vilken vanlig bondkattsmorsa som helst begriper att man inte kan låta ungarna ta befälet. Det finns i deras ryggmärg att situationen i så fall skulle bli ohållbar.
Därför utövar de sin kärleksfulla föräldramakt tills avkomman lärt sig vett. Det är inte att kränka, inte att inskränka, inte att hämma, inte att förtrycka eller förminska. Det är att visa vägen, eftersom man vill sina ungar det bästa. Det är att bädda för att andra av samma art ska stå ut med dem. Det är att älska dem.
Homo sapiens tycks ha förlorat den ryggradsinstinkten. Vilken tur då, att vi kan skyffla ungarna till dagis och skola och sedan skylla ungarnas respektlöshet på för få anställda och bristande rutiner.
Stackars arma ungar.
 

Vet inte om det är de s.k. curling barnen som växt ut utan gränser som nu har svårt att sätta gränser för sina egna barn.  Sedan finns det, inte att förglömma, de som är underbara med sina barn .