Magnus R:I.P och skrivkramp

Visst känns det att man blir äldre och det märks då dem man växt upp med dör. Nu är det Magnus Härenstam som är död. Tänk vad många barn deras program fem myror lärt bokstäver, siffror, skillnader.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6183782

I julas startade Evelina Johansson en insamling på sociala medier som resulterade i att familjer som hade det tufft kunde få hjälp att köpa julmat. På nationaldagen fick hon ta emot Anna Lindhpriset av Skövdes lokala kommitté

 Liknande grupper har startats på fler ställen i Sverige. Det är många som engagerar sig för utsatta människor. Det jag reagerar mot är att det behövs. Visst borde vi väl ha ett samhälle som tar hans om utsatta ändå?

Hittade en länk till en artikel om ett skrivarprojekt. http://www.etc.se/nyheter/intagna-med-skrivkamp  Man låter barn som är placerade, straffade eller på behandlingshem skriva av sig.

Förra året tvångsplacerades drygt tusen ungdomar på LSU- och LVU-hem i Sverige. En del av dem för brottslighet, andra för missbruk. Vem lyssnar på vad dessa ungdomar har att säga om sitt liv och sin situation? Genom satsningen ”Skriva för förändring” får de chansen att göra sin röst hörd i samhällsdebatten.

De växer enormt när en text blivit publicerad, säger Olle Eriksson, en av initiativtagarna till projektet.

Vi känner dem i regel genom mediernas beskrivningar av olika samhällsproblem. De passerar brottsjournalistiken eller kriminalpolitiken i termer av sina handlingar – utanförskap, gäng, rån, misshandel och missbruk. Deras talan förs av försvarsadvokater, socialtjänst eller politiker. De själva kommer väldigt sällan till tals. 

Hur ser deras beskrivning av verkligheten ut? Vad har de för drömmar och förhoppningar om framtiden? 

Det nationella skrivarprojektet ”Skriva för förändring” vänder sig till de ungdomar som dömts till slutenvård för att ge dem chansen att göra sina röster hörda bortom de låsta dörrarna. Projektet startades Olle Eriksson och Jonas Klinteberg, journalister på fängelsetidningen Filen. 

– Vi fick mycket texter skickade till oss från frihetsberövade, som ville berätta om sin syn i olika frågor och som ville göra sig hörda i samhällsdebatten. När texterna publicerades såg vi hur mycket det betydde för deras självkänsla, berättar Jonas Klinteberg.  

Vilken bra ide.